Timbro har nyligen gett ut boken Zetterberg. Texter i urval (med Roland Poirier Martinsson som redaktör). Boken är exakt det titeln anger, texter – artiklar, krönikor, rapporter – av Hans Zetterberg, sociologiprofessor, fd SIFO-chef och antagligen mest känd för att han under en period var chefredaktör för Svenska Dagbladet. Det är en läsvärd bok för den som är intresserad av politik och samhälle.

Hans Zetterberg är konservativ (det är ingen tillfällighet att det är Timbro som har gett ut boken) men är det på ett högst njutbart sätt. Han är inte särskilt dogmatisk i sin konsvervatism, han har integritet (en uppenbar bristvara i den svenska idépolitiska debatten), han har vetenskapsmannens disciplin, och han skriver om komplicerade ting med en lätthet och överblick som bara den som väl kan sitt ämne kan göra. Dessutom har han det perspektiv på Sverige och svensk politik som följer av att ha arbetat en stor del av sitt liv utomlands (USA). Det höjer läsvärdet ytterligare ett snäpp. Så jag har, kort sagt, blivit mycket positiv till Hans Zetterberg som politisk tänkare och skribent.

Däremot tycker jag inte att han har rätt i sin syn på vilket slags samhälle som vi bör sträva mot. Och framför allt är jag kritisk mot hans tro att civilsamhället (=allt som inte tillhör den politiska sfären eller marknaden) skall kunna klara en väsentligt mycket större del av välfärdsproduktionen. Eller som han uttrycker det:

”Min långsiktiga prognos för de europeiska samhällena är att de etiska institutionerna – i första hand de som tar ansvar för barn, sjuka och äldre – i sinom tid kommer att frigöras från staten ungefär som samfunden, näringslivet, konsten och vetenskapen redan frigjort sig från statens styrning.” (s 100)

Och han tar Patrik Engellaus historia om Asta och Nisse (finns i Engellaus bok Molnstoden – en vision för svenska folket från 1994) till hjälp för att konkretisera vad det skulle kunna handla om:

“Nisse, 56, och Asta, 82, är grannar i ett hyreshus. Asta är ensamboende, gammal och svag i benen och orkar inte gå och handla. Hon måste ha hjälp. Hennes enda släktingar i livet är hennes tre barn. Närmaste barn bor tre timmar bort med bil. En bilfärd på totalt sex timmar för att köpa mjölk till mamma är mer än barnet har lust att ställa upp med och Asta ens vågar be om.

En möjlighet hade varit att Nisse handlade åt Asta. Han bor också ensam och måste köpa mat åt sig själv. Det är inte otänkbart att han rentav skulle gilla att hjälpa den snälla, vithåriga, lilla gumman om det bara varit så att tanken överhuvudtaget slagit honom – eller slagit Asta.

I vilket fall som helst arbetar vårt samhälle inte i första hand med detta slags kostnadsfria, direkta hjälp människor emellan. Ansvaret för Asta faller på kommunen. Nisse betalar kommunalskatt, kommunpolitiker anställer ett vårdbiträde och vårdbiträdet handlar mjölk åt Asta.” s 101

Det låter naturligtvis trevligt att Nisse hjälper Asta men det är naivt att tro att civilsamhället i meningen grannar och vänner i någon väsentlig grad skulle kunna ta över välfärdsproduktionen (utöver den del som gäller våra allra närmaste, och det sker ju redan idag). Jag förutsätter att Hans Zetterberg med civilsamhället menar den organiserade delen, den del vi brukar kalla ideella företag eller Non Profit Organizations (NPO). Men även så finns frågtecken och invändningar.

Den viktigaste invändningen har med ekonomin att göra. En modell där vi låter NPOs och andra organisationer i civilsamhället ta över en stor del av välfärdsproduktionen riskerar att bli mindre effektiv.  Det hänger samman med att det finns skalekonomi i välfärdsproduktionen, till exempel i äldrevården, och den kan inte ideella företag genom sin konstruktion komma åt.  Eller uttryckt på annat sätt, ett ideellt, icke-vinstdrivande vårdföretag kan definitionsmässigt inte växa genom förvärv och därmed kan inte verksamheten bedrivas lika effektivt som i exempelvis en privatägd vårdkoncern (eller i en stor förvaltning, typ landstinget).  Och om någon tror att lägre effektivitet är ett mindre problem som man kan bortse från så tror jag för min del tvärtom. På lång sikt, och det är framtiden Zetterberg skisserar i citatet, kommer mindre rationella produktionssystem att sorteras ut eller förpassas till en andraplansroll. Det gäller även för ideella företag och det civila samhällets andra organisationer. Jag har skrivit mycket mera om detta här och här.

Till sist bara en kort kommentar. Det framgår av boken att Zetterberg tycker att det offentliga tagit alltför stor plats i den nordeuropeiska välfärdsmodellen.  Och att politikerna därmed styr och ställer för mycket i välfärdspolitiken. Det kan ligga mycket i det. Men för min del tycker jag att Zetterberg på den punkten inte gör tillräckligt tydlig boskillnad mellan statens roll som producent av välfärd och som finansiär av välfärd. Jag kan tänka mig ett antal argument som talar för privat produktion av välfärd, och det kan inkludera NPOs, men med staten/skattebetalarna som finansiär, jag ser till exempel inget som hindrar att vi låter privata företag sköta hela primärvården. Men det är klart, betalar man vården med skattepengar är en viss styrning från politikernas sida ofrånkomlig.