För lite mer än ett år sedan höll jag ett anförande om den då så högaktuella finanskrisen (läs mera här).  Det handlade om eventuella likheter mellan den globala finanskris vi då levde mitt uppe i och 90-talets svenska fastighets- och bankkris där jag var djupt involverad. Mitt budskap var att likheterna var slående. Mest för att stimulera diskussionen förde jag också fram tanken på att finanssektorn i sig, hela finanssektorn, inte bara den amerikanska husmarknaden, var inne i en bubbla som hade spruckit under 2008, manifesterat bland annat av Lehmankonkursen.

Det var inte bara en löst utkastad tanke. Jag hade påverkats av den artikel som Jim Reid, ekonom vid Deutsche Bank, hade publicerat 2008 och som bland annat innehöll nedanstående figur.

 
Det är svårt att inte tänka på en bubbla när man ser hur den amerikanska finanssektorns vinster under 2000-talet fullständigt kopplat loss från BNP, och från vinstutvecklingen i resten av ekonomin. Jim Reid ansåg också att det var en abnormitet. Så här borde det inte kunna se ut. Han myntade begreppet ”A Trillion Dollar Mean Reversion”. Med det menade han att eftersom finanssektorns vinster långsiktigt rimligen bör följa BNP-utvecklingen, ibland ligga över, ibland under, så måste det förr eller senare ske en korrigering, en återgång till trenden. Och den korrigeringen kunde han räkna ut var i storleksordningen ”a trillion dollar”.

Jag skall i den här artikelserien (i 7 avsnitt) fördjupa analysen, och mer grundligt försöka svara på frågan som ställs i rubriken: Är finanssektorn en bubbla? Och min slutsats blir, det kan sägas redan nu, att så är det av allt att döma. Finanssektorn är idag, 2010, inne i en bubbla, det är hypotesen. Med bubbla menas då att pris- och vinstutvecklingen mist kopplingen till en långsiktigt hållbar nivå, sannolikt i första hand beroende på att riskerna felprisats. Bankerna och de andra instituten har helt enkelt tagit för stora risker. Bubblan tycktes spricka i och med subprime-krisen. Men kanske var det inte så. Det finns tydliga tecken på att den fortsätter att byggas upp. Jag skall återkomma till den frågan.

Finanssektorn definieras i fortsättningen som samtliga företag som har som huvuduppgift att arbeta med finansiella instrument, och handel med finansiella instrument. Det är företag typ banker, investmentbanker, hedgefonder, fondkommissionärer etc. Analysen, och den fortsatta diskussionen, grundas på förhållandena i USA. Det gör att finanssektorn mera konkret definieras på det sätt Federal Reserve och andra amerikanska myndigheter gör. Tidsperspektivet är perioden efter 1990 med tyngdpunkt på förhållandena under 2000-talet.

Jag börjar analysen i nästa avsnitt (2) med att ställa frågan vad det är för drivkrafter som gjort att finanssektorns vinster exploderat under de gångna tio åren.