Jag diskuterade, mycket översiktligt, i den första artikeln (läs den här) den idémässiga motsättningen mellan Francis Fukuyama och Samuel Huntington.

Det jag tänkte göra i denna och en kommande artikel är att pröva en enda aspekt på Samuel Huntingtons resonemang. Mera precist hans grundläggande tes att modernisering, en övergång till ett modernt samhälle med allt från industrialisering till urbanisering, är fullt möjlig i vilken som helst civilisation, alltså att det vi förknippar med ett modernt västerländskt samhälle inte är särskilt västerländskt, det kom bara så att säga ”först hos oss”. Har Huntington rätt på den punkten? Eller kan det vara så att Francis Fukuyama teori håller, och att demokrati och kapitalism i västerländsk tappning steg för steg kommer att sprida sig över världen helt enkelt eftersom ingen annan civilisation är bättre än den västerländska på att uthålligt producera välstånd till sina medborgare?

Den västerländska civilisationen består enligt Huntington av ett antal komponenter – det klassiska, det vi hämtat från Rom och Aten, kristendomen, modellen med separation kyrka-stat, land skall med lag byggas, eller rättsstaten, den sociala mångfalden och rörligheten, och dess förutsättning individualismen. Individualismen är grundläggande i sammanhanget. Eller som Huntington formulerar det: ”Gång på gång utpekar både västerlänningar och icke-västerlänningar att individualismen är det som mest kännetecknar väst.” (s 88) Det västerländska i den här meningen, och i meningen att det faktiskt också påverkade hur länder och folk styrdes, formades under lång tid med början under 600-700-talet. Framåt medeltidens slut, under 1500-talet, fanns dessa värderingar och institutioner ganska fast förankrade i till exempel England.

Samuel Huntingtons budskap är att man får inte blanda ihop den västerländska civilisationen i den här meningen med moderniseringen definierat som industrialisering, urbanisering, grundutbildning till alla, nya sociala strukturer typ fackföreningar etc. Eller ”den naturvetenskapliga logikens samhälle” som Francis Fukuyama beskriver det. Modernisering är precis som ordet antyder något förhållandevis samtida, ett par hundra år gammalt. Från och med 1800-talet kan vi tala om Europa, i varje fall England, som ett modernt samhälle.

Det andra han säger är således att andra civilisationer mycket väl kan uppnå modernitet. Japan är ett så modernt samhälle man kan tänka sig men byggt på en annan civilisation än den västerländska. Det gäller också för Singapore, Taiwan och i viss mån för Iran. Och Kina är på väg mot sin modernisering i snabb takt.

Det är det här andra ledet, detta att andra civilisationer kan moderniseras på samma sätt som skett i väst, som jag tycker är intressant att diskutera. Är det verkligen så att andra civilisationer kan moderniseras lika effektivt och socialt accepterat som i väst? Mitt preliminära svar är möjligen. Att vissa civilisationer kan göra det har vi redan konstaterat (apropå Japan). Och vi vet också att hög ekonomisk tillväxt, gott och väl över västs tillväxtsiffror, idag är mer vanligt än ovanligt i många andra kultursfärer (den kinesiska, den indiska och den latinamerikanska). Men hög ekonomisk tillväxt från en låg nivå är inte detsamma som uthållig tillväxt på hög nivå och brett välstånd till merparten av medborgarna som gäller för ”det moderna” i dagens västländer. Det är inte politiskt enkelt att sprida den höga tillväxtens resultat till breda folkgrupper. En sak är klar. Det är bara en liten del av det förädlingsvärde som skapas idag i till exempel Kina och Indien som går till privat konsumtion. I absoluta tal är steget mellan USA och Europa och till exempel Kina gigantiskt (som nedanstående graf antyder, klicka för större bild).

Jag skall i en avslutande artikel i morgon gå vidare i resonemanget och granska de värderingar som styr den kinesiska civilisationen och därefter ställa frågan om dessa värderingar är tillgångar eller belastningar i konkurrensen med väst när det gäller att bygga ”modernitet”.