Det här diagrammet gäller USA. Det visar att arbetslösheten under 2008-2009 års kris inte bara växte unikt mycket (med -6 procentenheter räknat från toppen före krisen). Den har också bitit fast längre än i tidigare recessioner (möjligen med undantag av närmast föregående kris, IT-kraschen i början av 2000-talet). Med recession menas då att BNPs kvartalssiffror är negativa, aktiviteten i ekonomin minskar helt enkelt. En recession i USA har historiskt brukat vara 12-15 månader.  Arbetslösheten har börjat minska ungefär samtidigt som recessionen varit över. Så inte den här gången. Arbetslösheten har fortsatt att öka trots att BNP återigen har börjat växa.

Det är ett dystert mönster som bilden visar. Ändå kan vi utgå från att den amerikanska arbetsmarknaden efter en kris fjädrar tillbaka till full sysselsättning snabbare än andra västländers arbetsmarknader. Kenneth Rogoff och Carmen Reinhart har i sin uppmärksammade bok This Time Is Different (Princeton University Press, 2009) visat att som ett genomsnitt för 1900-talets stora kriser har arbetslösheten stigit med 7 procentenheter räknat från det år krisen startade (alltstå mer än de -6 procentenheter som ovanstående diagram visar för 2008-2009 års kris).  Dessutom visar Rogoff/Reinhart att arbetslösheten i den genomsnittliga krisen fortsatt att öka med 4,8 år innan den vänt nedåt. Så var det tex med arbetslösheten under den svenska 90-talskrisen, arbetslösheten ökade under ganska exakt fem år innan kurvan vände.  Se ovanstående bild (som är hämtad ur This Time Is Different, s 220). Klicka för större bild.

Men för att återgå till det första diagrammet. Kan man säga något om varför det ser ut som det gör, och särskilt om varför det tycks som om det för varje ny kris tycks ta allt längre tid för arbetsmarknaden att återgå till full sysselsättning?  Finns det något strukturellt som ligger bakom det mönstret? Det kan det nog göra till viss del. Vi vet att de grupper på arbetsmarknaden vars arbetslöshetstal har vuxit mest är de lägst med lägst formell utbildning.  Under 2008-2009 års kris ökade arbetslösheten i USA i gruppen som inte gått ut high-school (”Less than a High School Diploma, 25 years & over”) med storleksordningen 10 procentenheter (från en redan hög nivå). Akademikergruppens arbetslöshet ökade med 3 procentenheter (från en redan låg nivå). Ett diagram som visar just dessa siffror finns här.

Jag skulle gissa att de allra flesta OECD-länder, inte bara USA, har en arbetskraft som inte kompetensmässigt matchar efterfrågan (det är ju det siffrorna visar) – och att det gapet har en tendens att växa för varje lågkonjunktur . Det gör att tiden för ”jobbless-growth” blir allt längre. Senast vi hade det mönstret var efter IT-kraschen, det som i diagrammet kallas ”2001” års recession. Det framgår av diagrammet att det då, efter IT-kraschen, tog fyra år för arbetslösheten i USA att komma tillbaka till samma nivå som före krisen. Räkna med att det tar betydligt längre den här gången. Kanske 8 år? Eller 10 år? Ingen kan rimligen veta med säkerhet. Det är länge sedan det har varit en så stor osäkerhet kring den globala ekonomins framtidsutsikter