Det talas i dessa dagar mycket om den privata sektorns ”deleveraging”. Det betyder på rak svenska att hushållen och företagen (bortsett från banker och andra finansföretag) drar ner på sina skulder. Och det är precis det som sker i den viktiga amerikanska ekonomin . Federal Reserve publicerade i förra veckan de senaste siffrorna för USA. De visar bland annat att hushållen för nionde kvartalet i rad visar negativ kredittillväxt, hushållen minskar helt enkelt på sin skuldsättning. Det oroar ekonomerna eftersom det betyder att hushållens konsumtion hålls på sparlåga.

Eller åtminstone är det vad vi föreställer oss. Vi ser i andanom hur hushållen betalar av på sina lån (=negativ kredittillväxt) och lever snålt och investeringsförsiktigt.

Det verkar inte vara så som Wall Street Journal demonstrerar i en intressant artikel häromdagen. Figuren visar att anledningen till att hushållssektorns skulder minskat med ungefär $600 miljarder från början av 2009 fram till idag är att bankerna har skrivit bort ett nästan exakt lika stort belopp av sina nödlidande krediter. Vad är kontentan av det? Ja, det betyder att talet om hushållens ”deleveraging” och dess negativa inverkan på tillväxten har varit, lindrigt sagt, starkt överdrivet? Visst, de hushåll som gått i konkurs på sina skulder har naturligtvis haft det svårt och inte kunnat öka sin konsumtion . Men innebörden av siffrorna i figuren blir ju att alla andra hushåll inte ändrat sina skulder överhuvudtaget under den här perioden. Som ett genomsnitt har det inte skett någon åtstramning. Eller sagt på annat sätt. Att de amerikanska hushållens konsumtion inte växer lika starkt som före krisen kan man inte skylla på ”deleveraging”, att de minskar sin skuldsättning, det beror snarare på att de inte ökar sina skulder.