Den här grafen (från IMF, klicka för större figur) visar hur de 10 största amerikanska och europeiska bankernas totala tillgångar förhåller sig till det som kallas Risk Weighted Assets. Det senare är ett begrepp som kommer från de så kallade Basel-reglerna, bankernas gemensamma system för kapitaltäckning (=hur mycket riskbärande kapital som varje typ av lån kräver). Risk Weighted Assets är med andra ord ett mått på hur mycket riskfyllda lån som bankerna har. En uppåtlutande kurva betyder att de riskfyllda krediterna i de här stora bankernas balansräkningar ökar över tiden. Samtidigt har tillväxten av Risk Weigthed Assets uppenbarligen varit måttlig under den period som studeras (2002-07), inte alls lika snabb som tillväxten av de totala tillgångarna (räknat i miljarder Euro). Eller sagt på annat sätt, skillnaden mellan den övre kurvan och den undre, skillnaden mellan de totala tillgångarna och Risk Weighted Assets, är de tillgångar som enligt Basel-reglerna inte är riskfyllda, inte kräver kapitaltäckning. Den logiska slutsatsen blir att de banker som har en, relativt sett, stor balansräkning, alltså andra tillgångar än det Basel-reglerna karaktäriserar som riskutlåning, borde, allt annat lika, ha en lägre risk och en högre riskjusterad intjäningsförmåga.

Men så verkar det inte vara. Det framgår av den andra figuren (också den från IMF, klicka för större figur). Där har man plottat in bankerna efter två koordinater. Å ena sidan efter kvoten mellan Total Assets och Risk Weighted Assets. Bank Santander har med andra ord i stort sett inga andra tillgångar än det som karaktäriseras som Risk Weighted. UBS ligger i andra änden av den skalan. Å andra sidan efter hur mycket dessa bankers aktiekurser har sjunkit under perioden juli 2007-mars 2008. UBS och Citigroup har sjunkit mest, Merrill Lynch och Bank Santander minst. Det man kan se är en nedåtlutande kurva, ett negativt samband mellan kvoten Total Assets/Risk Weighted Assets och kursutvecklingen/kursfallet. De banker med högst ”leverage” i denna mening har fått se sina aktiekurser sjunka mest under den aktuella perioden.

Vad det betyder? Ja, att de tillgångar som tillväxtvärstingarna UBS och Credit Suisse hade i sin balansräkning helt enkelt var mycket riskfyllda. Marknaden förstod det och sänkte den relativa kursen mera än för andra banker. Det är detsamma som att säga att Basel-reglerna inte rätt ”prissatte” risken. Det kunde bankerna utnyttja genom ”regulatory arbitrage” och för en tid tjäna stora pengar.

Man kan fråga sig vad det var för tillgångar som de här bankerna fyllde ut balansräkningen med? Eller sagt på annat sätt, vad var det för tillgångar som inte krävde kapitaltäckning? Det enkla svaret är att det handlade om investeringsrelaterade produkter, alltså likvida värdepapper av olika slag. Vad som vuxit starkt under den aktuella perioden (2002-2007) är tillgångar som har med värdepapperiseringen att göra, det som brukar kallas Asset Backed Securities (ABS). Många av bankerna har till exempel medvetet, för att undvika kapitaltäckning, dragit ner på låneverksamheten (som kräver mycket riskkapital) och istället investerat i AAA-ratade ABS-papper (som kräver lite riskkapital). Det paradoxala är att den riskspridning som är själva grundtanken i värdepapperiseringen då aldrig kom att inträffa, i varje fall inte alls i den omfattning som de flesta hade trott. De stora bankerna, som ju varit djupt involverade i själva skapat av ABS-pappren, har helt enkelt kommit att behålla en stor del av dessa i sin egen portfölj. Enligt Financial Times kan någonstans mellan 30-50% av AAA-pappren ha funnits kvar i bankerna.

Sens moral? Ja, det är inte för mycket sagt att Basel-reglerna, eller snarare bankernas dribblande för att klara kapitaltäckningsreglerna, i praktiken bidrog till att 2008-2009 års kris förvärrades.