En av anledningarna till att bonussystemen nuförtiden är föremål för så mycket debatt och tyckande hänger säkert samman med att bonusbegreppet är diffust och att man talar om olika saker – allt från oberättigade miljardutbetalningar åt amerikanska bankdirektörer till några tusenlappar som gratifikation åt vanliga anställda som gjort ett bra jobb.

De flesta är överens om att med bonus menas icke-nivåhöjande ersättningar (utöver den ordinarie lönen) för extraordinära arbetsinsatser som en viss individ, eller grupp, har gjort. Det betyder då att betalningen inte med automatik kommer tillbaka, bonussystemet kanske tas bort, ändras eller också gör individen/gruppen inte längre det som krävs för att få en bonus. Det är alltså inte nivåhöjande på samma sätt som en löneförhöjning. Konkret kan en bonus vara allt från extra månadslön till de anställda på en avdelning som gjort mer än det som budgeterades till att aktier värda många miljoner delas ut till en verkställande direktör som gjort något extraordinärt .

Det finns ett grundläggande problem med många bonussystem, att det bara är avkastningen, inte som vore logiskt också risken, som styr bonusens storlek och när den betalas ut. Risken som grund för bonusberäkningen försvinner eftersom den nästan alltid kommer till ytan längre fram i tiden, oftast flera år längre fram. Då har redan bonusen betalts ut och skadan är skedd. Och vi får läsa om amerikanska bankdirektörer som året innan banken de arbetade i gick i konkurs fick x miljoner dollar i bonus. Det här är ett extra stort problem i branscher som kännetecknas av både hög avkastning  och hög risk. Just finanssektorn är det mest tydliga exemplet.

Bonussystem rätt konstruerade kan öka den långsiktiga avkastningen i ett företag (eller för den delen effektiviteten i en myndighet) och om många företag har väl genomtänkta bonussystem kommer vi att få ökad tillväxt, och i sista hand ökad välfärd för alla medborgare. Ett konkret exempel på ett lyckat bonussystem kan vara Handelsbankens Oktogonen. Det skulle förvåna mig mycket om det inte fanns ett positivt samband mellan att Oktogonen finns (sedan 1973) och Handelsbankens förmåga att långsiktigt vara bättre än andra svenska storbanker.