Jag har under oktober och november rest runt i Mellanvästern (Minnesota) och i de östra delstaterna, lite över 900 mil med bil. Det här är några anteckningar från resan. Det är noteringar, alla skrivna på plats, som handlar om den djupa politiska kris som USA befinner sig i .

Bemedji, MN, måndag den 17 oktober

På morgonen idag råkade jag titta på MSNBC och en intervju med president Carters gamle utrikespolitiske rådgivare Zbigniew Brezezinski. Det han sa var intressant. Han menade att världen håller på att delas in i en spekulativ, fullständigt globaliserad finanssektor helt utom kontroll som gör lite som den själv vill och en politisk sektor som i och för sig också försöker framställa sig som globaliserad men som i verkligheten är nationell och dessutom starkt splittrad, i fallet USA närmast handlingsförlamad, och därmed utan tillräcklig makt att kontrollera finanssektorn. Det var en mycket allvarlig och oroad Zbigniew Brezezinski som utvecklade sina tankar. Västvärlden befinner sig i ett kritiskt läge menade han. Det krävs ett politiskt ledarskap för att västvärlden skall kunna ta sig ur situationen. Det ledarskapet finns inte idag. I samtalet deltog också Jeffery Sachs, även han en välrenommerad person med global utblick (professor och ordförande för The Earth Institute vid Columbia University). Hans korta besked var att han höll med Brezezinski.

Det gör även jag. Min tolkning av vad Zbigniew Brezezinski säger är att finanssektorn har blivit en gökunge i den globala kapitalismen. Den har spekulerat sig till en storlek och maktposition som gör det svårt, eller näst intill omöjligt, för politikerna i västländerna att återta kontrollen. Med andra ord att återföra finanssektorn till den roll i samhällsbygget som den haft historiskt – att bevilja krediter, att se till att det finns sparandeprodukter så att privatpersoner och företag kan placera de pengar de inte behöver för stunden säkert och med rimlig avkastning, och inte minst viktigt tillhandahålla de betalningssystem som ett modernt samhälle kräver. Det är de tre klassiska uppgifterna för finanssektorn. Som det är idag har bankerna gått långt utöver dessa tre åtaganden i samhällsbygget. Det betyder i praktiken att bankerna lämnat kopplingen till real sektor, alltså till vad hushållen och företagen har för behov. Det är detsamma som att säga att bankerna i ökad grad ägnar sig åt spekulation definierat som kortfristiga affärer med hög risk.

Baksidan av spekulation, och det gäller i synnerhet storskalig spekulation i finansiella tillgångar, är att den så gott som säkert förr eller senare blir en bubbla som spricker. Vi får en finanskris. Och finanskriser har en tendens att sprida sig till real sektor, folk förlorar sina arbeten, företagen investerar inte och tillväxten sjunker. Exakt det mönstret hade vi under den senaste finanskrisen, 2008/2009. Om det inte tas kraftfulla grepp från politiskt håll för att få hejd på den spekulation som av allt att döma de stora bankerna återigen ägnar sig åt, ja då kommer inte att dröja särskilt länge innan vi har nästa finanskris. Och den blir troligtvis minst lika allvarlig som den vi just nu som bäst håller på att arbeta oss ur.