Jag har under oktober och november rest runt i Mellanvästern (Minnesota) och i de östra delstaterna, lite över 900 mil med bil. Det här är några anteckningar från resan. Det är noteringar, alla skrivna på plats, som handlar om den djupa politiska kris som USA befinner sig i .

Washington DC, fredag 21 oktober

Jag har idag upplevt den mest rigorösa säkerhetskontrollen någonsin under mitt resande liv. Det var när jag skulle stiga ombord på mitt flyg från Minneapolis till Washington DC. Det började med att alla måste visa sitt id, i mitt fall passet (på ett inrikesflyg!). I nästa steg strippas man på allt som inte är innekläder (handbagage, ytterkläder, skor, mobil, klocka, pengar etc.). Därefter får man passera en slags avancerad scanning där man röntgenfilmas under 12 sekunder, det var något nytt för mig. Scanningen klär av dig in på bara kroppen bildlikt talat (vilket för övrigt kommit en del religöst lagda personer att protestera läste jag för en tid sedan). Som tillägg blev jag manuellt visiterad av en säkerhetsman. Och han gjorde det noggrant, bland annat granskade han spännet på mitt bälte och dragkedjorna till fickorna på mina byxor mycket omsorgsfullt. Man kan undra vad han letade efter.

Det hör till upplevelsen att personalen är kärv i attityden, närmast otrevlig. Det lönar sig inte att protestera, de sitter med alla starka kort på hand. Men hela proceduren är förnedrande. Det är något allvarligt fel med ett samhälle som behöver alla dessa säkerhetskontroller till och med för sina egna medborgare. För man kan lugnt utgå från att på en flygning mellan Minneapolis och Milwaukee (i mitt fall för mellanlandning) är någonstans kring 100% av passagerarna amerikaner. Jag kan inte se hela den här säkerhetsmanin som något annat än ett uttryck för kollektiv rädsla manifesterad i en säkerhetsbyråkrati som mer och mer verkar leva ett eget liv.

Annars var själva flygresan givande. Jag tillbringade en dryg timma i ett intensivt samtal med min sätesgranne, en ung man, 40 eller så, som bor i Texas och arbetar i transportbranschen. Jag fick bland annat veta att Texas ekonomi ”går som tåget”, att priserna på småhusmarknaden i Texas har börjat stiga (vilket inte gäller för Minnesota där priserna har fortsatt att sjunka, under september med 7%), att han betalar $1300 varje månad för sin sjukförsäkring som då täcker hela kostnaden för ”a family of five”, att dessa kostnader gått upp kraftigt under senare år och att det kostar minst $25000 per år att ha ett av sina barn på ett statligt universitet i Texas, och att det skulle kosta väsentlig mer på ett privat universitet.

Vi pratade också en del om den politiska situationen i landet. Han var mycket tydlig i sin uppfattning att politikerna, och då talar vi om politikerna i Washington DC, idag inte tar sitt ansvar och löser de problem som landet har. Jag uppfattade att han var kritisk mot båda de stora partierna som låst sig i sina respektive positioner och närmast rutinmässigt säger nej till alla förslag från det andra partiet. Han var republikan (”Vi behöver någon som Reagan”) men kritisk mot republikanernas kategoriska nej till skattehöjningar. Vi pratade en del om Warren Buffet. Dels eftersom han själv arbetade i ett Buffet-företag, Burlington Northern-Santa Fe (USA:s näst största järnvägsbolag), dels eftersom Warren Buffet, en av USA:s rikaste, nyligen föreslagit att de rika måste betala mera skatt och därmed ställt till det för republikanernas ovillkorliga nej till alla skattehöjningar också för de allra rikaste. Och han trodde inte att Obama kunde bli omvald nästa år, den dåliga ekonomin och den höga arbetslösheten gör att människor vill ha en förändring.