Jag har under oktober och november rest runt i Mellanvästern (Minnesota) och i de östra delstaterna, lite över 900 mil med bil. Det här är några anteckningar från resan. Det är noteringar, alla skrivna på plats, som handlar om den djupa politiska kris som USA befinner sig i .

Washington DC, fredag den 21 oktober

Det är gott om tid när man skall flyga med mellanlandning så jag läste en del, bland annat en intressant och välskriven artikel i dagens Star Tribune, en Minneapolistidning, av Peter Orzag, en av de ledande personer som slutat i Obama-administrationen och nu arbetar med annat. Han pekar på, det som jag har skrivit om tidigare, att den del av landets samlade inkomst som faller på arbete, alltså på alla som har inkomst av tjänst (lön, arvode etc.), har trendmässigt sjunkit under senare decennier, och följaktligen, eftersom det är kommunicerande kärl, har kapitalet och kapitalägarna fått mer. Det handlar om mycket pengar som fördelats om från löner till vinster, från arbetsersättning till kapitalersättning. 1990 var den andel av den privata sektorns inkomster som gick till löner och ersättningar i amerikansk ekonomi 63%, 2005 var samma siffra 58%. Dessa fem procentenheter betyder i pengar i år i runda tal $500 miljarder. Med andra ord skulle de som arbetar i privat sektor ha fått $500 miljarder mer i sina lönekuvert 2011 än vad de verkligen kommer att få. Eftersom i runda tal 100 miljoner amerikaner arbetar i privat sektor betyder det $5000 per person och år räknat som ett genomsnitt. Det skulle bättra på ekonomin högst avsevärt för de flesta familjer.

Nu är den här utvecklingen mot att kapitalet får mer och arbetet mindre inte bara ett amerikanskt fenomen. Enligt en FN-studie gäller den för i stort hela världen, mest tydligt i västvärlden, och kan förklaras av väsentligen två saker – den ständigt pågående globaliseringen och den lika ständigt pågående tekniska utvecklingen. Det tankeväckande, och inte så lite skrämmande, är att dessa två krafter kommer att fortsätta och då kommer också omfördelningen att fortsätta. Eller som Peter Orzag uttrycker det: ”Unless we [USA] are somehow going to cut ourselves off from the world, we face the prospect of a continued downward trend in the labor shares.” Han har rätt i det. Det är ett problem för alla länder. Men det är ett mycket större problem för USA än för något annat västland eftersom fördelningen av inkomsterna här redan är mycket snedare och mycket orättvisare än i andra västländer. Det västland som kommer närmast är England.
…