Det här är, tycker jag, en fascinerande bild (klicka för större bild). Den visar USA:s BNP-utveckling över en mycket lång period, över 200 år, från 1790 och fram till 2012. Den visar den reala inkomstutvecklingen, effekten av inflationen är alltså borträknad. En reservation för tillförlitligheten måste man samtidigt tillfoga. Vi vet att BNP-statistik började användas först i mitten av 1900-talet. Det betyder att den som gjort sammanställningen (analysföretaget Hoisington, läs artikeln här) måste ha gjort uppskattningar för tiden dessförinnan. Hur väl genomarbetad analysen är kan jag som utomstående inte bedöma. För diskussionens skull väljer jag ändå att betrakta grafen som en i allt väsentligt korrekt beskrivning.

Genomsnittligt växte som vi kan se den amerikanska ekonomin strax under 4% per år under de 220 år som perioden från 1790 och fram till idag omfattar. Bortsett från 1930-talets djupdykning är svängningarna kring genomsnittet små fram till 1970-talet. Därefter blir tillväxttalen tydligt lägre under 70-, 80- och 90-talen. Det är i sig en intressant iakttagelse.

Det mest slående är ändå det senaste decenniets, 2000-talets, svaga BNP-utveckling. Och visst 2000-talet så långt har varit turbulent med två djupa kriser i USA:s ekonomi, först den spruckna IT-bubblan i början av decenniet, och sedan subprime-krisen 2008-09. En tolkning av bilden skulle därför kunna vara att det senaste decenniet är en slags parallell till 1930-talet, en ”outlier” med ovanligt svag inkomstutveckling som, om parallellen med 30-talet håller, det kommande decenniet kommer att ta tillbaka genom tillväxttal över genomsnittet.

Men hur realistisk är den tolkningen? Det mesta talar för en förhållandevis svag amerikansk BNP-utveckling under perioden fram till 2020, i varje fall om jämförelsen görs mot den genomsnittliga reala tillväxttakten under de gångna 200 åren på strax under 4%.

Det finns en alternativ tolkning, mer spännande och utmanande, nämligen att den digitala revolutionen skapar, allt annat lika, sämre förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Det är en hypotes att den svaga BNP-utvecklingen hittills under 2000-talet, och än mer framåt, till icke-ringa del kan förklaras av att vi som konsumenter och medborgare till följd av den digitala revolutionen beter oss annorlunda än vi gjorde tidigare. Självklart har tillväxttalen påverkats starkt av de båda kriserna i den amerikanska ekonomin. Men kanske kan det också finnas en underliggande tendens styrd av digitaliseringen som pressar BNP-tillväxten. Det är hypotesen.

Vad kommer att vara dyrt i framtiden?

Man kan ganska lätt ringa in de kategorier av varor och tjänster som vi kommer att uppleva som dyra i framtiden. Utan någon rangordning gäller följande:

• Varor och tjänster som tär på knappa resurser och/eller energi. Byggande skulle kunna vara ett exempel;
• Varor och tjänster som kräver människors tid att producera men som till viss del ändå är rutinarbeten. Dessa finns fortfarande inom tillverkningsindustrin (som att stå vid ett löpande band) men kommer steg för steg att elimineras med hjälp av ny teknologi. Däremot finns inom tjänstesektorn växande verksamheter som definitionsmässigt är lokala, och som kräver människors tid och uppmärksamhet (som till exempel inom äldreomsorg);
• Varor och tjänster som kräver mycket av kompetens och specialistkunskap. Det är den typ av arbete som Robert Reich i en uppmärksammad bok kallade ”symbolanalytiska tjänster”. Där finns allt från forskare och ingenjörer till mediafolk och kreatörer av olika slag. Den gemensamma nämnaren är problemlösning;
• Varor och tillgångar som det bara finns ett exemplar av (”positional goods”), typ en fastighet, ett företag, ett patent.

Alla dessa (där de tre första ofta finns i kombination) kommer vi att uppleva som dyra i framtiden.

 …och vad kommer att bli billigare?

Jag roade mig med att titta på lite prisstatistik för perioden 1970-2010. Tar vi konsumentprisindex (KPI) utveckling över perioden som referens kan vi för olika produkter och tjänster se ett knippe av kurvor som ligger mer eller mindre nära KPI-kurvan. Några ligger över, priserna har alltså stigit snabbare än inflationen. Det gäller för tjänster som kräver högkvalificerade människors tid, särskilt konsulter och andra problemlösare, har stigit mycket i pris. Det har också varor med högt energiinnehåll gjort (för till exempel för uppvärmning). Några ligger tydligt under. Dit hör hårdvaror av olika slag (vitvaror, elektronik, bilar), alltså produkter som tillverkas under ständig produktivitetspress och handlas på en internationell marknad under hård konkurrens. Prissänkningen på dessa produkter blir närmast drastisk om man mäter jämförelsen i kapacitet och kvalitet. Dagens hemdatorer har lika mycket minne som gårdagens stordatorer.

En kategori bryter mönstret än mer – innehållsprodukter (musik, text, bild, video/film) som levereras digitalt. Den kurvan böjer kraftigt av nedåt någon gång kring sekelskiftet 2000. Tankeväckande nog har innehållsprodukter som inte levereras digitalt (CD-skivor, DVD, tidningar, böcker) också blivit billigare under det senaste decenniet men inte så tydligt som gäller för ”bitsprodukter”.

Jag gör för övrigt en annan reflektion. Om jag summerar ihop alla mina kostnader för varor och tjänster som kan digitaliseras blir det en förhållandevis liten årskostnad. Grovt sett betalade jag ca 25 000 kronor under 2012 för prenumerationer, böcker, CD/DVD, TV-licens, bredband och telefon. Och då är jag ändå, tror jag, storkonsument av vissa av dessa produkter. Det är inte särskilt mycket pengar om man sätter det i relation till hur mycket av vår vakna tid som vi ägnar oss åt ”den digitala världen” – att läsa, att söka information, att kommunicera, att spela, att bli underhållen, att skriva etc.

För att summera resonemanget. Vi kan konstatera (1) att digitala (eller digitaliserbara) produkter sjunker snabbt i pris om jämförelsen görs med den allmänna prisnivån, samtidigt som vi (2) ägnar en allt större del av vår fria tid (utanför arbete och det som krävs för sömn och vila) åt att använda dessa produkter. Gör jag en schablonmässig beräkning av den vuxne svenskens genomsnittliga tidsanvändning är det antagligen inte mycket fel att påstå att han/hon under sin fria tid ägnar den digitala världen (TV, telefon, foto, internet, social medier etc.) sådär 4-5 timmar om dagen. Det är för de flesta som arbetar en stor del av den fria tid, kanske 8-10 timmar per dygn, som finns att tillgå. Dessutom tyder allt på att den tid vi ägnar åt dessa verksamheter växer för varje år som går. Det blir, för att hårdra resonemanget, mindre tid över för tillväxtbefrämjande shopping.

Det är här någonstans som kopplingen till BNP-tillväxten finns. Det kan inte uteslutas att om ett viktigt produktområde, digitala produkter, blir radikalt billigare för konsumenten (vilket inte är en tillfällighet, det styrs av ekonomisk fundamenta i meningen att den digitala teknologin leder till marginalkostnader som närmar sig noll, läs mera här), samtidigt som människan av allt att döma ägnar en stor del av sin fritid åt att konsumera digitala produkter, att det får konsekvenser för BNP-tillväxten. Eller sagt på annat sätt, den djupa dipp i USA:s reala BNP-tillväxt under 2000-talets första decennium som vi kan se i grafen, kan kanske till viss del förklaras av att amerikanen tagit till sig den digitala världen i en mycket stor omfattning. Och än mer intressant, och än mer oroande om vi talar om den framtida BNP-tillväxten, är att den trenden av allt att döma fortsätter.

PS Det hör inte till den här diskussionen men en annan iakttagelse man kan göra är att den digitala världens största och mest kända företag – typ Microsoft, Apple, Google, Facebook – inte bidrar särskilt mycket till USA:s BNP-tillväxt. De har få anställda om jämförelsen görs med traditionella tillverkningsföretag, och även om förädlingsvärdet per anställd kan vara mycket högt blir följden att bidraget i dollar till USA:s BNP blir litet. En bidragande orsak är givetvis att produktionen i många fall sker utanför landets gränser. Det brukar sägas att bara Foxconn i Kina har en miljon anställda som arbetar för Apple. Hade den produktionen stannat i USA hade Apples BNP-bidrag vuxit dramatiskt.

Litteratur:

Cowen, T., 2011, The Great Stagnation, How America Ate All Low-hanging Fruit of Modern History, Got Sick, and Will (Eventually) Feel Better, Dutton, New York;

Friedman, T., L., & Mandelbaum, M., 2011, That Used to be Us, Farrar, Straus and Giroux, New York;

Reich, R. B., 1994, Arbetets marknad inför 2000-talet, SNS Förlag, Stockholm;