Vi vet att banksektorn historiskt har vuxit i takt med ekonomin i övrigt. Det är också logiskt om vi med bank menar det vi traditionellt menar med bank. Sparandet, betalningstrafiken och krediterna – de tre saker banker arbetar med – bör rimligen utvecklas i takt med hur den reala ekonomin utvecklas. Bankernas tillgångar bör med andra växa ungefär som BNP.

Så har det också sett ut under decennier. Och så ser det fortfarande ut om vi definierar bank på det här traditionella sättet. Bankverksamhetens tillväxt fortsätter att grovt sett följa BNPs tillväxt. Det är bara det att sedan slutet av 1980-talet är banksektorn och finanssektorn inte samma sak (så var det dessförinnan). Banking dominerar inte längre finanssektorn, det är andra finansiella verksamheter som tar över, och som växer mycket snabbt. Sammantaget får det till följd att gapet mellan BNPs tillväxt och finanssektorns tillväxt vidgas. Finanssystemet växer sedan ett par decennier tillbaka helt enkelt mycket snabbare än ekonomin i sin helhet.

Frågan här är vad denna extraordinära tillväxt består av. Vad är det för finansiella verksamheter som lever ett eget liv vid sidan av real sektor? Figuren (som visades av James Bullard, chef för Federal Reserve, St. Louis vid den så kallade Minsky Conference för några veckor sedan, 15 april 2010) ger ett lättillgängligt svar på den frågan. Figuren (klicka för större bild) visar att det som gjort att finanssektorn (i USA) fått elefantiasis under de senaste 15 åren är skuggbankingsektorns extraordinära tillväxt. Skuggbankingsektorn är kort sagt den del av finanssystemet som inte är banker. Det är med andra ord de institut som inte har tillgång till FDICs´ inlåningsförsäkring och Federal Reserves´ ”lender of last resort”-facilitet. (Eller rättare sagt som inte hade tillgång till dessa båda kollektiva varor förrän den senaste krisen blev som mest akut hösten 2008.) Det är i praktiken sådant som investmentbanker, hedgefonder, ömsesidiga fonder, penningmarknadsfonder, SIVs och det som amerikanarna kallar GSEs (Fannie Mae, Freddie Mac etc.). Produktmässigt handlar det mesta i dessa institut om handlingsbara finansiella tillgångar, inte minst förknippat med värdepapperiseringen. I själva verket skulle en kurva över värdepapperiseringens volymutveckling sedan 1980 grovt sett följa finanssektorns volymutveckling under samma period.