Grundantagandet om en trend mot disintegration [=att företaget utnyttjar marknaden istället för  “in house” produktion] kan sättas in i sitt historiska sammanhang. Man kan säga att en utveckling mot integration som pågått i 150 år håller på att brytas. Alfred Chandler har visat att företagen i början av 1800-talet så gott som uteslutande var mycket små, familje- eller partnerägda och kortlivade, (Chandler Jr., A. D., 1977, The Visible Hand, Harvard University Press, Cambridge, Mass.). Det är först efter 1840 som vi fick företag i den moderna mening som vi sedan dess har känt dem, stora, publika och ständigt växande företag med så småningom en allt tydligare distinktion mellan ägande och ledning (Det gamla företaget). Skulle vi göra en schematisk beskrivning över händelseförloppet där den ena ändpunkten, teoretiskt uttryckt, är den perfekta marknaden med ett oändligt antal små företag och den andra ändpunkten, lika teoretisk, är ett enda företag som producerar allt, så skulle vi kunna se hur vi steg för steg efter 1800-talets mitt har gått mot ökad koncentration. Företagen i alla branscher har, tycks det, blivit ständigt större och större. I utvecklingens förlängning har vi varit benägna att se ett fåtal globala megaföretag som producerar allt. Det är den utvecklingen som grundantagandet ifrågasätter, (se figuren, klicka för större figur).

Det nya företaget får vara en samlingsbeteckning för det typföretag som håller på att skapas av de radikala förändringar i företagandets arbetsförutsättningar vilka kännetecknat perioden efter 1980 och vilka lett till disintegration. Det skiljer på viktiga punkter ut sig från industriföretaget, arketypen för Det gamla företaget där snarare integration har varit kännetecknet. Det nya företaget kan vara ett stort tillverkande företag med väl skyddad kärnkompetens och en långtgående allians med andra företag och samproduktion med kunderna. Datatillverkaren Dell är ett konkret exempel. Cisco är ett annat.

Det antalsmässigt dominerande ”nya” företaget är emellertid ett litet företag mätt i antal anställda. Det ingår i ett eller flera nätverk. Det producerar oftare problemlösning än produkter, det är friare organiserat och bemannat och det är inte så sällan partnerägt. Det kännetecknas, relativt sett, av en hög förändringstakt och det har högt förädlingsvärde per anställd.