Så har vi frihetsbegreppet sett ur företagets perspektiv (den första artikeln handlade om individens ekonomiska frihet, läs artikeln här). Om vi begränsar diskussionen till företag i klassisk mening, alltså organisationer i bolagsform där människor samverkar för att producera en vara eller tjänst som skall avsättas på en marknad, vad kan då sägas om graden av frihet för den som äger företaget?

På samma sätt som för individer finns det till att börja med betydande generella inskränkningar i handlingsfriheten. Ett företag omfattas och styrs av lagar och andra regleringar precis som en individ. Det är alltså regler som gäller för alla företag. Därtill kommer att vissa branscher är särskilt hårt reglerade, kanske av säkerhetsskäl eller för att verksamheten är av stor vikt för samhället. Så till exempel är de finansiella företagen, och speciellt bankerna, hårdare reglerade än industriföretag och icke-finansiella tjänsteföretag.

Ett förtydligande är viktigt vad gäller de politiskt genererade inskränkningarna. Det ekonomisk-politiska paradigm som är styrande har en direkt påverkan på företagets frihet. Det är väsentligt fler frihetsgrader förknippat för företagen med det starkt marknadsorienterade paradigm som varit gällande i västvärlden sedan 1980-talets början (det paradigm som har Reagan och Thatcher som mest kända politiska företrädare) än Keynesianismen som gällde dessförinnan.

Förutom politiskt beslutade regelsystem, och ekonomisk politik, finns de begränsningar som företagen själva, oftast specifika för en viss bransch, enats om, kanske efter förhandling med en annan part. Ett exempel kan vara löner och andra villkor inom ramen för ett kollektivavtal.

För det andra finns specifika inskränkningar, alltså inskränkningar i friheten som har att göra med ett visst företag. Mest uppenbart är de ekonomiska begränsningarna, finns inte kapital eller kredit finns inte heller några frihetsgrader. Men det finns också inskränkningar som har att göra med ledningens kompetens och erfarenhet, med tillgänglig specialistkunskap, och med tillgången till övrig personal. Organisationsforskningen har visat att ett etablerat företag har små möjligheter att i praktiken radikalt ändra kurs vad gäller till exempel bransch och produkt helt enkelt eftersom det man har av ”människor och maskiner, kort sagt lednings- och specialistkompetens, tyst kunskap, nätverk, och realkapital, inte med ekonomisk framgång kan användas för en ny verksamhet. Det krävs tid och pengar i sådan omfattning att det i praktiken inte är ett handlingsalternativ för något företag.

Givet dessa begränsningar, både de generella och de specifika, vilka friheter har då ett företag? Ja, det är två typer av friheter. För det första friheten att göra i princip allt man kan göra med sitt företag. Det är den frihet som följer med marknadsekonomin, eller om man vill kapitalismen. Oavsett ekonomiskt politiskt paradigm har företagen i ett kapitalistiskt ekonomiskt system ett antal basala friheter – att starta nytt eller lägga ner, att bestämma vad man skall producera, var och hur det skall produceras och marknadsföras, vilka priser som skall tas ut, hur många anställda som behövs, hur verksamheten skall organiseras, om man skall utvidga eller reducera omfattningen etc. Dessa basala friheter är ingen politisk ”issue” i dagens globala utvecklade ekonomier. Det är detsamma som att säga att marknadsekonomin accepteras av så gott som alla stora politiska partier både till höger och vänster (som till exempel den svenska socialdemokratin gör) .

För det andra den frihet som är kopplad till äganderätten. De tillgångar som företaget äger har man rätt att göra vad man vill med. Man kan fritt disponera avkastningen på alla tillgångar man äger givet att alla kontrakt med intressenterna – kunder, anställda, leverantörer finansiärer etc. – är reglerade. Som ägare har man friheten att sälja av hela företaget, en del av verksamheten, eller bara en viss tillgång. Och man kan ge bort eller byta en tillgång mot en annan. Friheten vad gäller ägandet är långtgående.

I en tredje och avslutande artikel (i morgon) diskuteras frihetsbegreppet som politisk ideal. Det blir i praktiken en diskussion om nyliberalismens pro et con.