Annars har nyzeeländska tidningar, radio och TV idag, den 23 november, kommenterat att Standard & Poor just gett Nya Zeeland en förvarning om att man kan komma att sänka landets kreditbetyg (från AA+, den näst högsta nivån, som landet har nu). Man hänvisar till att landet måste få hejd på sin växande utlandsskuld och sitt alltför låga sparande, och om inte det sker kan man räkna med en sänkning. En sänkt rating har reell betydelse i meningen att det blir dyrare för nyzeeländska staten, och för bankerna, att låna utlandet. Men den verkligt stora skadan ligger på ett politiskt plan. Det är en förnedring för Nya Zeelands regering att landet riskerar sänkt betyg.

Jag hörde i eftermiddag finansministern uttrycka förvåning och besvikelse. Han tyckte att det hade skett förbättringar i bland annat sparandet på senare tid som Standard & Poor som han tyckte av någon anledning inte hade tagit hänsyn till. Det är väl något sådant en finansminister måste säga. För han kan rimligen inte ha blivit förvånad. Nya Zeelands ekonomi visar just på de svagheter som Standard & Poor pekar på.