Pat Buchanan är en amerikansk journalist, författare och politiker som vi här i Europa sällan hör talas om. Det hänger säkert samman med att hans idéer om samhället ligger långt från vad vi européer tycker är värt att lyssna till (och om vi talar om hans idébygge i stort är det verkligen sant). Buchanan är politiskt konservativ långt ut på högerflanken. Sverigedemokraterna skulle tycka att man i Buchanan har en idéfrände.

Men när det är sagt måste också sägas att han är beläst, välformulerad och idéfull, och därför läsvärd. För den som bättre vill förstå varför USA idag är en politiskt tudelad nation är hans bok Suicide of a Superpower från 2011 utmärkt. En del amerikanska politiska konstigheter som TeaParty-rörelsen eller Sarah Palin blir begripliga, det är ju annars sådant som man som europé tycker ”bara är konstigt”.

Bokens titel säger det mesta om innehållet. Kort skulle man kunna säga att författaren är en bitter vit man med djupt konservativa värderingar som försöker övertyga läsaren om att Amerika som politisk, ekonomisk och kulturell stormakt sakta vandrar mot avgrunden. USA håller på att förlora sin hegemoni. Varför? Ja, det vita Amerika får stå tillbaka. Mångfald, och mångkulturalism, har blivit högsta politiska mode. De kristna värderingarna har mist sitt grepp om människorna. Liberalerna har tagit över politiskt, ekonomisk och kulturellt. Frihandel och globalisering slår ut jobben, sänker lönerna och utmanar den amerikanska produktionsbasen, det finns snart inga tillverkande företag kvar i USA etc., etc.

Receptet han skriver ut för politiken är mörkblått. Protektionism. Mindre stat. Nedmonterad välfärd. Strikt kontroll av invandringen och en hel del annat reaktionärt.

Det jag tycker är bra med att ha läst boken är som sagt att man bättre förstår hur delad nationen USA är idag – och varför det är så. Man kan säga att på den ena sidan, och den sida som också är Pat Buchanans, finns en majoritet av de vita, en majoritet av dem med lägre utbildning, en majoritet av befolkningen på landbygden, en majoritet av dem som regelbundet går till kyrkan, en majoritet av dem som röstar republikanskt.

Mot dem står en stor majoritet av icke-vita, en majoritet av dem som bor i de stora städerna, en majoritet av de välutbildade, en majoritet av den professionellt skrivande och tyckande klassen (journalister, akademiker, politiker etc.), en majoritet av de sekulära, en majoritet av judar (som Pat Buchanan har ett horn i sidan till), en majoritet av dem som röstar på det demokratiska partiet.

Man skulle kunna säga att det är lite av Machiavellis ”Massorna” mot ”De etablerade” med den skillnaden att antalsmässigt är de två grupperna ungefär lika stora, i varje fall att döma av hur det har sett ut i de två senaste valen, kongressvalet 2010 och presidentvalet 2012.

Jag har tidigare haft svårt att förstå den oförsonlighet som finns mellan de två blocken i kongressen. Den verkar så irrationell. Varför kan inte republikaner och demokrater bara sätta sig ner komma fram till en kompromiss? Det är ju så man har gjort tidigare. Pat Buchanan gör i Suicide of a Superpower den oförsonligheten mera begriplig.

Det finns ytterligare en sak som jag tycker är värt att notera från boken. Pat Buchanan övertygar i sin argumentation för att det svårt att få det mångkulturella samhället att fungera som samhälle, allmänintresset hamnar på mellanhand. Går utvecklingen tillräckligt långt får vi en ”balkanisering” med vita för sig, svarta för sig, spansktalande för sig etc. Det blir samhällen inom samhället, alla med egen kultur, eget språk, egen ekonomisk struktur etc. Han redovisar forskning som visar att i den typen av samhälle kommer det att vara mycket svårare att fatta beslut som gynnar hela samhället, typ infrastruktur, vård-skola-omsorg.  En av dem han refererar till är den respekterade Robert Putnam som, baserat på omfattande studier, sammanfattningsvis konstaterar: “Racial and ethnic diversity undermine support for public investment in social welfare.”

Det tål att fundera på. Sverigedemokraterna har kanske en poäng. För en sak är klar, alla västländer står inför en framtid som kräver mer av politik, mer av kollektiva investeringar, inte mindre.

Litteratur:

Buchanan, P., J., 2011, Sucide of a Superpower, Thomas Dunne Books, St.Martin’s Press, New York;