Den amerikanske domaren och filosofen Oliver Wendell Holmes lär ha sagt att: ”I like to pay taxes. With them I buy civlization.” Jag kan tänka mig att Jeffrey Sachs, ekonomiprofessor, chef för Earth Institute vid Columbia University, fick idén till sin bok The Price of Civilization just från Wendell Holmes, och det budskap som han uttrycker.

Jeffrey Sachs har länge varit en av mina favoritekonomer, framförallt eftersom han har ett mycket bredare perspektiv än de flesta andra makroekonomer. Det hänger samman med att han under flera decennier har åkt världen runt och hjälpt utvecklingsländer, bland annat i Östeuropa och Latinamerika, att komma rätt med sina institutioner och andra politiska beslut. ”An effective macroeconomist must look at the big canvas”, som han uttrycker det inledningsvis i boken. Med det menar han att man för att förstå, och kunna påverka, inte bara skall granska de ekonomiska förhållandena utan också de kulturella, sociologiska, psykologiska, inrikespolitiska, geopolitiska etc.

I The Price of Civilization analyserar han med samma slags verktyg som han använt gentemot andra länder sitt eget hemland USA. Resultatet blir dystert. Det mesta med den amerikanska samhällsmodellen tycks gå åt fel håll för närvarande, och har gjort det sedan decennier. Ansvaret ligger på politikerna, och i synnerhet på politikerna i Washington DC. Det politiska systemet har låst sig till handlingsförlamning.

Om jag kort skulle resumera budskapet i boken skulle den sammanfattningen bli ungefär den här:

*Den amerikanska samhällsmodellen befinner sig i djup kris. Den befinner sig i kris i jämförelse med andra västländer (inte minst länderna i Skandinavien som Sachs ofta återkommer till som ett föredöme), respektive i jämförelse med hur det har sett ut tidigare. Under efterkrigsdecennierna 1950-70, fungerade den amerikanska samhällsmodellen väl, också relativt andra västländer. Med facit i hand kan man se att vändpunkten kom i början av 1980-talet, det var då ”Reaganomics”-perioden inleddes med budskapet att allt blir bättre om ”government” får mindre resurser och mindre att säga till om, och marknaderna blir friare. Det är de långsiktiga effekterna av den politiken som Jeffrey Sachs menar är roten till dagens problem i det amerikanska samhället. Principiellt handlar det om att det inte idag i USA finns en sådan balans mellan det privata och det gemensamma att det blir ett rimligt samhälle att leva i för medborgarna. De tre övergripande målen – effektivitet, rättvisa och uthållighet (”sustainability”) – som enligt Sachs alla måste vara uppfyllda i ett gott samhälle, uppfylls inte i dagens USA. Det privata har fått ta alltför stor plats, och det allmänna har fått stå tillbaka, helt i linje med det libertarianska tänkande som dominerat amerikansk politik efter 1980.

*Det har blivit så av ett antal skäl menar Jeffrey Sachs. Viktigast är det stora gapet mellan vad amerikanen i gemen anser är rätt och riktigt  enligt ett stort antal studier (typ att miljön och klimatet måste värnas, och att fattiga skall få samhällets hjälp att komma ur sin fattigdom) och vad en majoritet av politikerna i Washington anser rätt och riktigt. Det i sin tur beror framförallt på att storföretagens lobbyingkrafter de facto kontrollerar båda partierna i kongressen. Politikerna fattar beslut som gynnar de redan rika, storföretagen inom Big Oil, Big Finance, Big Health etc., och sig själva, och missgynnar de svaga och andra som inte företräds av starka påtryckningskrafter.

*Jeffrey Sachs analys och den jag gjorde i Dagbok från USA, Anteckningar om en samhällsmodell i fritt fall  (läs mera här) sammanfaller nästan på alla punkter, i långa stycken också vad gäller slutsatserna om vad som bör göras. På en punkt finns emellertid en skillnad. Jag är för min del pessimistisk inför USA:s möjlighet att på kort tid, och till måttliga ekonomiska, politiska och sociala kostnader, ta sig an, och ta sig ur sitt predikament. Jag grundar det på att det djupt förankrade amerikanska frihetstänket står i vägen för de radikala reformer och det radikala omtänk som kommer att krävas. Sachs är på ett helt annat sätt optimistisk. Och är det genom att sätta sin tilltro till unga människor (”de som 2010 är mellan 19 och 29 år”). Han menar att de tänker på ett helt annat sätt än dagens äldre amerikan, de tänker ”socialdemokratiskt”, de är beredda att satsa mer på utbildning och miljö & klimat, mer på ekonomisk rättvisa, mer på offentligfinansierad infrastruktur, och på att återigen göra staten/det offentliga till en kraft tillräckligt stark för att kontrollera storföretagen på Main Street och Wall Street.

Vi får vänta ett par decennier, det är nog vad det minimum kommer att ta, innan vi kan säkert säga vem som gjorde den riktiga bedömningen.

Litteratur:

Sachs, J., D., 2011, The Price of Civilization, Random House, New York;