Det ligger nära till hands att se Piratpartiets framgång i Europavalet som en engångsföreteelse. Att framtidsutsikterna för partiet blir ungefär som Junilistans – upp som en sol, ned som pannkaka. Kanske blir det så. Men jag är inte så säker.

Piratpartiet har via fildelningen tagit tag i en föråldrad institution, en institution som hör till Det gamla företagets samhälle, och ifrågasatt den. Och de etablerade partierna har haft uppenbart svårt att tackla den utmaningen. Man har via enkla polemiska knep som –  ”vi kan inte acceptera stöld” – försökt övertyga allmänheten om att det behövs en skärpt lagstiftning. Det blev en skärpt lagstiftning men knappast en övertygad allmänhet. Jag har inte sett någon av de stora partierna diskutera den grundläggande frågan om upphovsrätten, och för den delen patenträtten, som institution. Är upphovsrätten och patenträtten i dagens tappning något som överhuvudtaget är samhällsekonomiskt motiverat i Det nya företagets samhälle? Jag är för min del tveksam vilket jag har skrivit om i olika sammanhang, bland annat i rapporten Patent- och copyright, behövs det? Läs mera här.

Piratpartiet har lyft fram frågan. Och fått många att lyssna och ta ställning i ett val. Det är bara att gratulera.