Begreppet jämlikhet är långt från glasklart. Språkligt ligger det nära ord som balans, rättvisa, jämvikt, likhet, paritet etc. På det politiska området, det vi diskuterar här, är jämlikhet ett värdeladdat ord, liksom politik för att åstadkomma jämlikhet (jämlikhetspolitik). För libertarianer, och ofta också för konservativa, har jämlikhet och jämlikhetspolitik negativa förtecken, för liberaler och vänsterpolitiker är det däremot ett honnörsord.

Med jämlikhet i politiska sammanhang menas egentligen två saker:

Att medborgarna skall ha jämlika rättigheter är det första. Med det menas dels att de klassiska liberala friheterna, yttrandefrihet, mötesfrihet, äganderätt, religionsfrihet etc., skall gälla för alla medborgare oavsett ”kännetecken” (etnicitet, tro, utseende, kön, sexuell läggning, klass, åsikt etc.), dels att vi lever i en rättstat med principen likhet inför lagen för alla medborgare.

Vi inser att den här första innebörden av begreppet jämlikhet handlar om lagstiftning, och om att se till att de regler som har beslutats också följs. Det första ledet, att fatta beslut om lagar, är strikt ett politiskt ansvar. Det andra ledet handlar om rättsystemets ansvar (som naturligtvis också indirekt är politikernas ansvar).

Jämlika möjligheter är det andra. Med det menas att jag som medborgare exempelvis skall ha samma möjlighet att få en utbildning eller hjälp att söka arbete som andra medborgare får. Och om jag blir arbetslös, sjuk, råkar ut för en olycka eller behöver vård av andra skäl, skall jag få samma hjälp. Till det kommer diskrimineringsfrågorna. Jag skall inte som individ mötas av några hinder i det jag vill göra som beror på ras, hudfärg, kön, sexuell läggning etc. När det gäller diskriminering till följd av kön finns i svenskan ett särskilt begrepp, jämställdhet. Det är med andra ord en underkategori av de politiska försöken att skapa jämlika möjligheter.

Vi inser att under denna andra kategori döljs i stort sett allt det vi menar med välfärdspolitik. Det innefattar statens och kommunernas vård-skola-omsorgspolitik i alla dess former. Dit hör också de skattefinansierade försäkringssystemen. Och eftersom jämlika möjligheter i högsta grad skapas genom en politik som ger hög sysselsättning/hög sysselsättningsgrad som i sin tur följer av hög relativ BNP-tillväxt, blir det uppenbart att också ekonomisk-politik, arbetsmarknadspolitik och näringspolitik berörs. Jämlikhetspolitik berör kort sagt nästan allt det som våra politiker har ansvaret för (möjligen med undantag för försvars- och säkerhetspolitiken, och miljöpolitiken).

Behövs det mer eller mindre jämlikhetspolitik de närmaste decennierna?

Den frågan formligen dryper av politisk ideologi. På den ena sidans ytterkant finns libertarianer och nyliberaler som tycker att svaret är självklart nej. De menar att även dagens försök att med politik åstadkomma ett mer rättvist samhälle har gått alldeles för långt. En sann libertarian i USA (det är i USA som libertarianismen idag spelar en väsentlig politisk roll) skulle om de själva fick bestämma avveckla all den politik som tillhör den andra kategorin, att försöka skapa mer jämlika möjligheter. Däremot har även radikala libertarianer inget att invända, i varje fall inte i den praktiska politiken, mot den konstitutionella liberalismens friheter eller rättstaten. Vill man få ta del av hur en begåvad, väl beläst och välartikulerad amerikan resonerar sig fram till att jämlikhetspolitik är något i grunden felaktigt, och en fara för samhällsutvecklingen, kan man läsa Pat Buchanans bok Suicide of a Superpower (2011).

På den andra sidans ytterkant finns kommunister och socialister, möjligen också några socialdemokrater och liberaler, som skulle svara ja på rubrikens fråga. För både libertarianen och socialisten handlar det om ideologiska övertygelser. Alltså just övertygelser, tro, inte teorier eller erfarenheter som antyder att det är den rätta ståndpunkten i ekonomiskt hänseende, typ leder till högre BNP-tillväxt. Förvissningen är att mindre, respektive mer, jämlikhetspolitik skapar på sikt ett bättre och rikare samhälle för medborgarna.