Ordet kapital i sin ekonomiska mening har enligt vissa tolkningar sitt ursprung i latinets ord för (djur)huvud. Ett boskapsdjur var i historisk tid något av de mest värdefulla människan kunde äga (om vi bortser från slavar). Det representerade ett värde i sig och det producerade något, t ex mjölk. Ägde en person många ”djurhuvuden”, ett stort kapital, var han rik. Kapitalet som begrepp stod för ”huvudstolen”, alltså för själva tillgången (stocken av djur) skild från avkastningen (t ex mängden mjölk som producerades). Efterhand har ordet kapital fått en kompletterande innebörd. Eller om man vill uttrycka sig så – det finns både en kvantitativ och kvalitativ innebörd. Ordet är inte bara ett uttryck för den fysiska delen av en tillgång och dess förmåga att producera utan också för vad den ensam, och i olika kombinationer, kan utvecklas till. Det senare är särskilt väsentligt. 

Är tillgångar och kapital samma sak? Är med andra ord kapital något avgränsbart som kan ägas och handlas med, som är värdefullt och som producerar något (som är definitionen på tillgång, läs mer här)?

Ja, tillgångar är kapital. Men kapital är ett vidare begrepp. Det kan uppfylla alla fyra kriterierna för en tillgång men behöver inte göra det. Människan är inte en tillgång, hon kan inte ägas i meningen säljas, bytas, ärvas etc. Men för den som genom t ex ett anställningskontrakt disponerar hennes kompetens, erfarenhet och nätverk representerar hon ett kapital. I kunskapssamhället är människan i själva verket det viktigaste kapitalet vi har. Det finns andra former av kapital som inte är en tillgång. Det s k sociala kapitalet är inte en tillgång eftersom det varken kan ägas eller är avgränsbart.