Vilken marknad som helst kan beskrivas i två dimensioner. För det första i vilken grad den uppfyller de kriterier som vi vet gäller för en fungerande marknad (tydliga allmänna spelregler, etableringsrätt, konkurrens, liksidig information etc.). Eller tydligare uttryckt, var någonstans mellan den perfekta marknaden och den yttre gräns där ingen marknadslösning fungerar befinner vi oss med en viss verksamhet. En ekonom kan uttrycka sig så att en viss verksamhet har låga transaktionskostnader jämfört med hur det ser ut på andra marknader, det kostar helt enkelt jämförelsevis lite att göra en transaktion på marknaden. Låga relativa transaktionskostnader kännetecknar en väl fungerande marknad (på den perfekta marknaden är transaktionskostnaderna noll). Motsatsen, höga relativa transaktionskostnader, kännetecknar verksamheter som lämpar sig mindre väl för en marknadslösning.
    För det andra kan en viss marknad – låt oss exemplifiera med vården – beskrivas också efter graden av politisk reglering. Vården befinner sig långt ut efter båda axlarna, i båda dimensionerna. Transaktionskostnaderna är höga och vården är i hög grad politiskt reglerad. När det är sagt är det lätt att inse att vården som verksamhet innehåller allt från kollektiva nyttigheter som en marknad och privat kapital aldrig kan producera på egen hand (till exempel specialiserad akutsjukvård) till tjänster inom vården som, trots vårdmarknadernas ofullkomligheter, lämpar sig väl för en marknadslösning (till exempel omsorgsvård).
   
Nedanstående figur är ett försök att tydliggöra den här tankegången.

Ett utvecklat resonemang finns i Den politiska och ekonomiska dimensionen (5 sidor).