Jag imponerades häromdagen av Jonas Sjöstedts framträdande hos Sverker Olofsson i hans program om bankerna. Sjöstedt förde ett resonemang om riskerna med en spekulativ finanssektor som var i god Anders Borg-klass (läs mera här).

Jag är betydligt mindre imponerad av hans framträdande i P 1:s Lördagsintervju idag (14 januari) och diskussionen om vinster i vården. Det var det gamla vanliga vänstersnacket. Det var fel med vinster i vården, de skulle förbjudas om de röd-gröna partierna fick makten 2014. Och framförallt var det fel att riskbolag som hade tjänat pengar på välfärden “tog skattebetalarnas pengar ut ur landet”. Det är självklart att folk blir förbannade när Carema och andra klantar till det som man gör. Men det är inte detsamma som att det är fel med vinster i vården, och då menar jag i upplägg där vinster kan delas ut. Inte heller är det fel att riskkapitalbolag äger till exempel vårdföretag. Det finns starka ekonomiska argument varför riskapitalbolagen kan vara bra för vården om vi tar det som exempel. Läs mera om det här.

Att resonera som Jonas Sjöstedt gjorde i Lördagsintervjun är populism så god som någon. Att demagogiskt döma ut vinster i välfärden är inte bara ett uttryck för okunskap, det är också skrämmande låg nivå på den politiska diskussionen. Sanningen är att förbjuda privata utdelande bolag i vården  och välfärden i övrigt på sikt skulle bli mycket kostsamt för skattebetalarna. Tvärtemot vad Sjöstedt och många andra menar. Under förutsättning att privatiseringen sker på de välfärdsområden som lämpar sig för en marknadslösning (och det gör långt ifrån alla verksamheter, talar vi om vi vården är det, enkelt sagt, primärvård, omsorg och elektiv kirurgi) kommer tillväxten, och därmed välfärden, att öka eftersom konkurrens alltid är att föredra framför monopol. Det hade varit mycket mera klädsamt, och imponerande, om Sjöstedt hade fört ett sådant resonemang. Men det var han uppenbarligen inte villig att göra. Han valde i stället att spela på människors ilska över det media berättat om. Det är det som gör det till populism.