Jag har under några veckor den senaste tiden bilat runt i nordöstra USA (och delar av Kanada) och kan inte undgå att göra en del iakttagelser om det amerikanska samhället i allmänhet, och om den alltmer tydliga obalansen mellan en överinvesterad privatsektor och en underinvesterad gemensam sektor i synnerhet. Det här några av mina iakttagelser:

• Luftledningar längs i stort sett varje gata eller väg. Att inte ha grävt ner telefon- och elledningarna är huvudregeln i USA. Det gäller för både stad och land. Bilden ljuger inte, så här ser det ut i snart sagt alla tätorter;

• Det finns ”flaggers”(=en man med stoppskylt) vid i stort sett varje vägbygge. Förklaringen är givetvis att de stora löneskillnaderna i USA gör det alltför dyrt att ta modern teknik till hjälp. Eller, om man vill uttrycka det så, alltför billigt att låta två människor stå och vrida på en skylt hela dagarna (där det står ”stop” på ena sidan, och ”slow” på den andra);

• Bilarna är som genomsnitt västentligt större i USA än i till exempel Sverige, det gäller för både person- och lastbilar. Och en redan sliten klyscha – att det amerikanska samhället är byggt för bilen – tycks bli mera användbar för varje år som går, åtminstone när man jämför med utvecklingen i Europa;

• Dåligt underhållna vägar och gator. Vägarna är för det mesta bra i meningen breda och raka men till underhåll finns det alltför lite pengar, det är helt uppenbart. Vi skulle inte acceptera att svenska vägar såg ut på det sättet. För övrigt är dåliga vägbanor också dålig samhällsekonomi;

• Dåligt skyltat på vägarna, ingen riktig känsla för en besökares behov (exempelvis få skyltar med avståndet till nästa större ort). Det man däremot har ett överflöd av i den här delen av USA, och särskilt i tätorterna, är ”blå” skyltar. Det är standardiserade tavlor, uppenbart privatfinansierade, som visar hur man skall åka för att komma till ett visst företag, ortens museum eller något annat besöksvärt;

• Man kan här och där se en skylt vid vägen som säger ”$150 fine for littering”. Samtidigt tillåter man extrem ”littering” på privat mark bara några meter från samma väg. Det finns påfallande många vägnära tomter, inte minst i de norra delarna av New England, som ser ut som veritabla skrotupplag. En ekonom skulle med en något vidlyftig tolkning kunna säga att de negativa externa effekterna är stora.

Vilken slutsatsen blir? Ja, att den röda tråden i dessa triviala iakttagelser är att privat sektor och offentlig sektor inte längre balanserar i det amerikanska samhället. Det finns en överdriven tilltro till privat sektor och en skepsis mot offentlig sektor som i kombination håller på att leda USA alldeles fel. Jag gjorde exakt samma iakttagelser när jag för ett drygt år sedan gjorde en lång bilresa på västkusten, i Kalifornien, Nevada, Arizona och New Mexico. Det man så tydligt ser är underinvesteringarna i infrastrukturen om jämförelsen görs med hur det ser ut i Sverige, och i norra Europa mera generellt. Luftledningar längs gatorna har vi inte sett i Sverige på flera decennier för att bara ta ett enda exempel. Lika tydligt blir överinvesteringarna i privat sektor. Det mest tydliga exemplet är det som kretsar kring bilen. Det finns, förenklat sagt, för många bilar och för stora bilar. Och följden har blivit för stora investeringar i vägar, shoppingmalls, parkeringsplatser och allt annat som har med bilen att göra. Så här exemplifierade jag i Dagbok från USA:

Ta Rohnert Park [en liten stad strax norr om San Fransisco] som exempel. Staden delas på mitten av en motorväg (101) och båda sidor om denna regerar, bildligt talar, bilen. Där finns diverse hotell och motell. Jag bor på ett av dem, Best Western, som har ca 100 rum och alltså behöver 100 parkeringsplatser. Det är i sig en ganska stor yta. Tvärs över gatan ligger ett stort, och då talar vi verkligen om stort, shoppingområde med varuhus som Target, Burlington, Home Depot och diverse mindre shopar. Och man kan lätt föreställa sig hur mycket parkeringsplats som krävs för det. Parkeringsområdet är gigantiskt. Till det kommer bensinmackar, drive-in restauranger och allt annat som kan skötas från en bil. Dessutom behöver man inte åka många miles på motorvägen för att komma till nästa ”Rohnert Park”, och därefter till nästa etc. Och likadant ser det ut i hela landet.

Ett annat tydligt och exempel är överinvesteringarna i hushållens boende, under en hektisk tid till och med till ”sub-prime”-låntagare, det som för några år sedan utlöste finanskrisen.

Vad beror dessa överinvesteringar på? Ja, att incitamenten har varit fel. Både priset på kapital och energi har varit för lågt. Det har berott på att det har funnits gott om sparande i dollar som gjort kapitalet både tillgängligt och billigt. Det har med andra ord varit lätt att få kredit och räntan har varit låg. Och det har inte funnits någon politisk vilja att beskatta upp priserna på till exempel bensin så som vi gjort i bland annat Sverige.

(Det skall naturligtvis sägas att en mycket stor del av de privata investeringarna, de som görs av företagssektorn, har varit bra för den amerikanska ekonomin. I motsats till vad som har gällt i många andra länder kan man inte påstå att företagen här investerat fel i någon strukturell mening. Det är framsidan av en starkt konkurrensutsatt och avreglerad marknad.)

I grunden är allt detta ett uttryck för en politisk kris. Det tycks som om det amerikanska politiska systemet har hamnat i en situation där man inte längre förmår att över partigränserna sätta sig ner och resonera sig fram till en rationell lösning på samhällsproblemen. Oförmågan att presentera en plan för hur USAs stora statsskuld skall reduceras är det mest aktuella exemplet. Men också de problem jag har diskuterat här, och som i grunden är politiska, blir svårlösta. Rädslan för skatter och ”government”, i kombination med övertron på marknadens förmåga – och båda finns i vida politiska kretsar, inte bara hos republikaner som är att lätt att tro – har gjort att USA gör en del okloka (läs samhällsekonomiskt kostsamma) politiska vägval, till exempel investerar för lite i den offentliga infrastrukturen (läs mera om det här).