Jag har skrivit en bok om mitt liv, En bankdirektör med skägg, som kommer ut våren 2015 på Ekerlids Förlag (utgivningsdag 17 februari). Även om jag inte tycker om ordet självbiografi, det låter egenkärt i överkant, är det nog just självbiografi de allra flesta skulle kalla det. Jag skriver helt enkelt om vad som har hänt mig i den stora världen under livet, och det har hänt mycket (kolla nedan vad några som redan läst boken tycker). Boken kommer att finnas både som pappersbok och e-bok, och kan på vanligt sätt köpas i bokhandeln.

Kort presentation (“baksidan”)

Läs vad några som redan har läst boken tycker

Köp boken t ex här

Om möten man inte glömmer

Olof Palme ; Jan Wallander ; Per Åsbrink (1) ; Per Åsbrink (2)

Ingvar Trogen, Sören Mannheimer, Bengt Tengroth mfl

När Götaverken i Göteborg var i akut kris i början av 1971 och regeringen beslöt att tillsätta en kommission med uppgift att, om möjligt, rädda varvet blev jag kommissionens sekreterare. Under några hektiska månader kom jag att arbeta tillsammans med (förutom Per Åsbrink, riksbankschefen och kommissionens ordförande, se tidigare artiklar) ett antal intressanta personer. Så här skriver jag om dem i boken (sid 149-150).

”Det var för övrigt inte bara Per Åsbrink och Torsten Henrikson som var starka personligheter. I stort sett alla kommissionens ledamöter var personligheter utöver det vanliga. Det var också i flera fall personer som jag längre fram skulle komma att träffa på i olika sammanhang, och i vissa fall arbeta tillsammans med. En sådan var Ingvar Trogen, då Uddevallavarvets finansdirektör, senare dess VD. Under flera år, fram till nedläggningen 1986, satt jag i Uddevallavarvets styrelse och hade alltså mycket med Ingvar att göra. Längre fram satt vi tillsammans i Västfinans styrelse. En annan var Gunnar Dahlsten, VD för Mölnlycke. Vi kom många år senare, 1982, att ha det gemensamt att vi båda vid samma tillfälle utsågs till ”årets företagsledare i Sverige” (för övrigt tillsammans med SAS-chefen Jan Carlzon). En tredje var Sören Mannheimer, känd Göteborgsadvokat, som jag kom att ha en hel del att göra med under åren i Göteborg då han bland mycket annat under en tid var kommunstyrelsens ordförande. Vi har dessutom det ihop att vi båda tillfrågades om att bli statssekreterare i industridepartementet efter valet 1982, och båda tackade nej (I Thage G. Petersons memoarer, Resan från mars, kan man läsa om detta). En fjärde var Bengt Tengroth. Vid den här tiden var han klubbordförande på SKF (han efterträddes för övrigt ett par år senare av Göran Johansson) och var en snabbt stigande socialdemokratisk stjärna. Han hade till och med rykten om sig att nog kunna bli ny förbundsordförande för Metall, kanske till och med LO-ordförande. Det blev inte så. Bengt Tengroth valde att bildligt talat byta sida. Han slutade som klubbordförande på SKF för att bli VVD och personaldirektör i Götaverken. Senare var han under många år chef för Göteborgs Hamn.”