karl-henrik pettersson

karlhenrikpettersson.se

Filosofiska tankar om företagande och ekonomi

Vilket samhälle vill vi ha? Hur mycket marknad? Hur mycket politik? Varför dessa ekonomiska orättvisor?

Om möten man inte glömmer, Thage G. Peterson

OmslagHögupplöst

Jag har skrivit en bok om mitt liv, En bankdirektör med skägg, som kommer ut våren 2015 på Ekerlids Förlag (utgivningsdag 17 februari). Även om jag inte tycker om ordet självbiografi, det låter egenkärt i överkant, är det nog just självbiografi de allra flesta skulle kalla det. Jag skriver helt enkelt om vad som har hänt mig i den stora världen under livet, och det har hänt mycket (kolla nedan vad några som redan läst boken tycker). Boken kommer att finnas både som pappersbok och e-bok, och kan på vanligt sätt köpas i bokhandeln.

Kort presentation (“baksidan”)

Läs vad några som redan har läst boken tycker

Köp boken t ex här

Om möten man inte glömmer

Olof Palme ; Jan Wallander ; Per Åsbrink (1) ; Per Åsbrink (2) ; Ingvar Trogen, Sören Mannheimer, Bengt Tengroth mfl ; Gunnar Sträng ; Härje Stenberg ; Göran Johansson ; Richard Normann ; Erik Huss ; Carlo Derkert : Ragnar Lassinantti, Zolo Östlund, Rune Ångström, Börje Hörnlund mfl ; Mara Radic

Thage G. Peterson

När socialdemokratin för första gången på decennier hade förlorat regeringsmakten 1976 fick jag erbjudandet att börja arbeta i den tankesmedja som det socialdemokratiska partiet skulle starta. Jag fick erbjudandet av Olof Palme men tackade nej (läs om det här). Frågan kom emellertid tillbaka genom ett erbjudande från Tage G. Peterson några år senare. Så är skriver om den kontakten (sid 26-27).

”Några år senare gjordes det ytterligare ett försök från socialdemokraterna att länka in mig på den politiska karriärvägen. En hösthelg 1982, vi hade åkt till Groveda, ringde Thage G. Peterson, och erbjöd mig att bli statssekreterare i industridepartementet där han själv skulle bli statsråd och departementschef. Det var ett trevligt samtal, och enligt mina anteckningar avlutar han med att säga: ”Olof Palme hälsar att det här är det viktigaste statssekreterarjobbet i kanslihuset” (vilket han möjligen, men bara möjligen, hade sagt). Jag bad om viss betänketid för att prata med familjen men visste med mig att jag inte skulle komma att acceptera. Jag tackade nej så gott som omgående.”

  • Facebook
  • Twitter
  • Print
  • email
2015-02-16

Skriv kommentar