Jag har i två tidigare artiklar (finns här respektive här) analyserat den australiensiska ekonomins status (som verkligen är god). I den här avslutande artikeln berörs mer systematiskt både styrkor och svagheter.  Det senare antyder de politiska utmaningar som Australien står inför.

Den australienska ekonomins starka sidor

Det finns ett antal faktorer som talar till den australienska ekonomins fördel i ett långsiktigt perspektiv.
 

Mängden naturtillgångar är det första. Att Australien är en kontinent, inte bara ett stort land, betyder i praktiken att det finns naturresurser i stor mängd, allt från råvaror av olika slag till stora arealer jordbruksmark, eller mark lämplig för djurhållning.

Det andra är att Australien ligger där det ligger, nära de stora tillväxtländerna i Asien där just efterfrågan på råvaror och jordbruksprodukter har varit särskilt stor under det senaste decenniet. Kina är numera till exempel Australiens största handelspartner. Ungefär 20% av exporten går till Kina i år (2010).

Om detta är de två viktigaste omständigheterna som förklarar framgångarna för Australiens ekonomi under 2000-talet finns det åtminstone ett par andra faktorer som säkert också spelar stor roll för den relativa konkurrenskraften, inte minst långsiktigt:
 

Den höga graden av invandring. Nettoimmigrationen, alltså skillnaden mellan antalet personer som emigrerar respektive immigrerar ett visst år(räknat per 1000 personer i befolkningen), är 6,2 i Australien. Det är högt jämfört med andra länder. Det placerar Australien i samma storlek på immigrationen som Kanada, Singapore, USA och Irland. Sverige har en mycket lägre nivå på sin nettoinvandring, 1,1. Vad en stor immigration betyder? Ja, förmodligen att det är bra för vitaliteten i samhället, och i ekonomin. Befolkningen blir som ett genomsnitt yngre, medianåldern i Australien är idag 37 år, i Sverige 41 år. Och hög immigration skapar definitionsmässigt en mångkulturell miljö som troligtvis, allt annat lika, uppmuntrar till kreativitet och entreprenörskap. Om det är så, får det positiva ekonomiska effekter.
 

Det engelska språket och den anglosachsiska kulturen i övrigt. Att det i den moderna globala ekonomin är en fördel för konkurrenskraften att ha engelska som eget språk är väl belagt. Med andra ord, de länder som i likhet med Sverige måste lära sig engelska som andraspråk har ett ekonomiskt handikapp. Men forskningen har också visat att länder med väl beprövade institutioner (till exempel den lagstiftning som reglerar marknaderna), och det måste man säga gäller för den anglosachiska kulturen som Australien är en del av, har ekonomiska fördelar. Det är ingen tillfällighet att den australienska demokratin är väl utvecklad och att det politiska systemet, ja hela den politiska administrationen och rättssystemet, av allt att döma fungerar minst lika effektivt och korruptionsfritt som i vilket europeiskt OECD-land som helst.

…och de risker och problem som finns

Att Australien har kunnat visa en extraordinärt positiv ekonomisk utveckling under 2000-talet, och att den utvecklingen har dessa ganska uppenbara förklaringar, hindrar inte att landet också redan har vissa problem, och framför allt att det finns risker för bakslag längre fram. Jag skall – återigen utan någon rangordning i tyngd – peka på fem problemområden.

Naturen kan slå tillbaka – och den processen kan förstärkas i takt med att klimatet försämras. Det finns ett antal tecken på att naturen inte utan vidare låter sig exploateras på dagens nivå. I sydvästra Australien slår exempelvis ”den vita döden” till. Den förstör i snabb takt stora arealer jordbruksmark som under lång tid har använts för veteproduktion. Det som sker är att stora delar av den här marken blir alltmera saltbemängd, därav namnet. Det i sin tur förklaras av att när dessa marker avbuskades för att bli jordbruksmark togs också den vegetation bort som såg till att hålla ytjorden fri från salt. Det fungerade under lång tid men steg för steg har avkastningen sjunkit, och stora arealer kan överhuvudtaget inte längre odlas. Det är bara ett exempel. Jorderosion är ett annat. Långvarig torka ett tredje osv.

Förädlingsgraden i ekonomin är låg – och det kommer att bli svårt att ändra på det. Vi vet att i början av 2000-talet svarade råvaror i bred mening för storleksordningen 60% av Australiens samlade export. Samma siffra för Sverige var då 30%. Det är sannolikt att andelen råvaror av exportvärdet för Australien idag inte är lägre. Den snabba tillväxten av exporten mätt i volym och de allt högre priserna på nästan alla råvaror talar för det. Det är på sikt ett stort problem för Australien. Det antyder att landet får fortsätta att vara i första hand råvaruleverantör. Med andra ord, de förädlade produkter som de australienska råvarorna används för kommer att tillverkas i Kina, Indien och andra länder i Asien. Att det förmodligen är oundvikligt beror på att det för ett land med liten befolkning, lite över 20 miljoner, och med resurserna utspridda över en kontinent som är lika stor som USA, blir det näst intill omöjligt att ställa om från råvaruproduktion till produkttillverkning med hög förädlingsgrad.

Energiproduktionen är koldioxidtung.  Elproduktionen i Australien domineras helt av svartkol och brunkol (se diagram, klicka för större bild). Andelen vattenkraft är marginell och kärnkraft saknas helt. Det kan vara ett stort problem i meningen att det kan komma att krävas stora ekonomiska resurser för en omställning till mer miljövänliga produktionsmetoder.

Australiens skuldsättning ökar mycket snabbt. Jag har redan varit inne på att Australien lånar utomlands i hög takt (negativ bytesbalans) och att det är något positivt, det gynnar BNP-tillväxten. Men det finns gränser för hur stor skuldbörda ett land kan bära utan att det får negativa konsekvenser, till exempel i form av stigande relativa räntor.  Australien är 2010 inte ens i närheten av allvarlig situation vad gäller sin skuldsättning. Den totala skulden, alltså vad samtliga hushåll och företag plus det offentliga har lånat, mätt i andel av BNP är i Australiens fall i storleksordningen 150%. Sverige har ungefär samma nivå på sin samlade skuld. USA som är värstingen bland OECD-länderna har en skuld som idag överstiger 300%. Se diagram. Det framgår inte av diagrammet men Australien har en lägre statsskuld än nästan alla andra OECD-länder. Den höga skuldsättningen är med andra ord så gott som helt hushållens och företagens ansvar. Det drar förmodligen ner sårbarheten.

Det diagrammet däremot visar är att USA och Australien har en skuldsättning som under senare decennier växer till synes exponentiellt. I själva verket har en australiensisk ekonom, Steve Keen, visat att Australiens skuldsättning under perioden 1960-2010 har en ”exponential fit”. Och Steve Keens slutsats blir, föga förvånande, att den tillväxttakten är ohållbar på sikt.  Han har för övrigt gjort det till en mission att varna för att den ständigt växande skuldsättningen i många länder är ohållbar på sikt (hans berömda blogg, “en av värdlens mest inflytesrika” finns här). Om han har rätt i sin förutsägelse att utvecklingen mot ständigt större skulder kommer att sluta i ekonomiskt kaos kan man diskutera. Däremot är det svårt att inte hålla med om att tillväxten i många länders skuldsättning måste bromsa upp. Och vi vet att Australien är en av dom länder som för närvarande ökar sin skuldsättning snabbast, och som andel av BNP har en relativt sett stor skuld. Det är ett memento.

Arbetsproduktiviteten har sjunkit under 2000-talet. Granskar man arbetsproduktivitetens utveckling i Australien sedan 1990-talets början ser kurvan ut som ett upp och nedvänt ”v” med toppen kring år 2000. Med andra ord, arbetsproduktiviteten i den australienska ekonomin steg trendmässigt under 1990-talet men har lika trendmässigt sjunkit under 2000-talet. Sjunkande arbetsproduktivitet under lång tid är allvarligt. Om det är allvarligt i Australiens fall kan jag inte uttala mig om. Det kan vara falskt alarm. Den expansiva australienska ekonomin under 2000-talet kan möjligen ha lett till att arbetsproduktiviteten har utvecklats mindre gynnsamt. Dessutom vet vi att det finns, åtminstone för industrin, ett nära samband mellan konjunkturutvecklingen och produktivitetens utveckling. Den inverkan kan kanske vara särskilt stor för australiensisk ekonomi. Men sjunkande arbetsproduktivitet är hur som helst ett memento.

Det finns också en mer handfast ekonomisk varningssignal.

Det finns tecken på att den australiensiska husmarknaden är överhettad, kanske till och med inne i en bubbla. Goldman Sachs har nyligen sagt att huspriserna i Australien idag är åtminstone 30% för höga (däremot tror banken inte på någon bubbla). Den här bilden gör att en betraktare har svårt att inte hålla med.