Jag har i två tidigare artiklar (finns här och här) diskuterat Nya Zeelands ekonomi både i ett långt perspektiv där landet under 1900-talets första decennier tillhörde världens rikaste länder och i ett mer dagsaktuellt. I den här avslutande artikelns diskuteras framtidsperspektivet.

Den nyzeeländske primärministern John Key sa sammanfattningsvis i ett tal om landets ekonomi och konkurrenskraft i maj 2010 : ”We underperform”. Och det kan man kanske som utomstående bedömare hålla med om. Men samtidigt bestäms den ekonomiska utvecklingen relativt andra länder av de tre basala förutsättningar som gäller för Nya Zeeland.

För det första är Nya Zeeland ett litet land med en liten marknad. Det bor som sagt bara lite över 4 miljoner invånare i landet. Det gör landet lite mindre än Finland och Norge, och lite större än Litauen. Att befolkningen är liten betyder också att marknaden är liten. Redan Adam Smith visste att marknadens storlek är avgörande för konkurrenskraften för en ort eller region och för strukturen på det näringsliv som kan ha framgång. En avancerad produktion av till exempel högteknologi söker sig av ekonomiska skäl nära den marknad där produkterna kan avsättas. Och om marknaden är liten som i Nya Zeelands fall betyder det ett handikapp vad gäller högförädlad produktion, precis den typ av produktion som landet skulle behöva mera av.

Litenhetens handikapp förstärks av att Nya Zeeland är ett land som ligger långt borta. Hur man än tittar på landets geografiska belägenhet är avstånden till de köpstarka marknaderna i USA och Europa mycket stora. Det betyder att de relativa transportkostnaderna för i stort sett alla produkter med högt förädlingsvärde blir högre än för konkurrentländerna. Nya Zeelands ansträngningar att få sin industri att öka förädlingsgraden har en inbyggd uppförsbacke.

På samma sätt verkar att Nya Zeeland är ett ö-land. Att vara kringsluten av stora vatten är ett ekonomiskt handikapp.

Dessa tre omständigheter är basala i meningen att de inte går att ändra på, det finns inget att göra, och att de har en grundläggande inverkan på den nyzeeländska ekonomins relativa konkurrenskraft.

Nya Zeeland har emellertid också ett antal starka sidor och strategiska tillgångar för sin ekonomi.

Nya Zeelands starka sidor och strategiska tillgångar

Utan rangordning skulle jag vilja peka på följande:

*Den geografiska närheten till världens nya tillväxtcentrum. Det är visserligen betydande avstånd från Nya Zeeland till Kina, Indien, Japan, Sydkorea och andra ekonomier i Asien som växer snabbt eller är köpstarka men hur man än räknar är avstånden kortare än till USA och Europa. Det är svårt att inte hävda att det geografiska läget i dag är en ekonomisk tillgång för Nya Zeeland. Problemet är att dessa länder i första hand efterfrågar råvaror och Nya Zeeland år ingen stor råvaruleverantör. I själva verket svarar råvaror, något förvånande, för bara några få procent av exporten. Störst är timmer (5% av exportens värde 2009),  aluminium (3%) och massa och papper (3%).
 

Men de asiatiska tillväxtländerna efterfrågar också livsmedel – och där är Nya Zeeland en stor producent. Ca 40% av den samlade exportens värde bestod 2009 av jordbruksprodukter av olika slag, sådant som mjölkprodukter (21%), kött (13%), frukt (4%) osv. Det är nästan svårt för en svensk att ta till sig att här har vi ett högt utvecklat OECD-land vars export helt domineras av produkter från jord-, skogs och fiskebruk. Man måste gå tillbaka mer än 100 år, förmodligen till mitten av 1800-talet, för att hitta en liknande struktur i den svenska exporten.

*En ovanligt rik natur. Att landet är stor producent av produkter från jord- och skogsbruk, liksom att det finns en viss gruvindustri, är givetvis en spegling av den rika naturen. Men den är också en tillgång för den snabbt växande turistindustrin.

2009  besökte 2,4 miljoner medborgare i andra länder Nya Zeeland, de flesta från Australien, England, USA och Japan (men också 13 000 från Sverige). Det är känt att bara 10% av dessa är affärsresenärer, merparten är alltså turister. Det har beräknats att turismen i Nya Zeeland, som idag är den största ”exportnäringen”, sysselsätter ca 180 000 personer, det motsvarar ungefär 10% av antalet sysselsatta i landet. Ungefär 10% är också turismens bidrag till BNP 2010 enligt Ministry of Economic Development. Det finns all anledning tro att turistindustrin, och antalet besökare från utlandet, kommer att växa mycket starkt i takt med att levnadsstandarden i Asien höjs.

*Språket och den anglosachsiska kulturen är en stor tillgång. Att engelska är modersmål och att kulturen i övrigt är anglosachsisk betyder i praktiken att landet har en konkurrensfördel på den globala marknaden. Den högt utvecklade demokratin och de väl utprövade institutioner, till exempel lagar och rättsväsende, som följer med det starka engelska inflytandet, är också ett plus för konkurrenskraften. Det är ingen tillfällighet att Nya Zeeland till exempel alltid kommer högt i ranking vad gäller graden av korruption, till och med högst (”least corrupt”) i 2009 års så kallade Corruption Perceptions Index. Enligt en nyligen publicerad undersökning av korruptionen i landet karaktäriserades den som ”virtually non existant”.

*Ett företagarvänligt klimat. Efter den radikala omläggningen av den ekonomiska politiken under 1980-talet har landet haft rykte om sig att vara ha företagarvänligt och marknadsorienterat klimat. Det brukar som ett kuriosum nämnas att det bara tar 12 dagar i genomsnitt att klara all nödvändig byråkrati för att starta företag i Nya Zeeland. Det är långt mindre än vad som gäller för andra jämförbara länder.

Kommer Nya Zeeland att någon gång i framtiden att kunna komma tillbaka till hur det såg ut för lite över 100 år sedan, till platsens som världens näst rikaste land mätt i BNP per capita? Det är inte sannolikt. Dels eftersom den relativa rikedomen var konstgjord i meningen att den byggde på att Nya Zeeland hade en slags koncession att ostört kunna leverera sina jordbruksprodukter till världens dåförtiden rikaste land, England. Så sent som 1955 tog England 65% av den nyzeeländska exporten, idag står England för 4% av exporten. Dels på grund av de tre skäl – att landet är litet, marknaden liten, att landet ligger där det ligger och att det är ett ö-land – som jag varit inne på och som inte låter sig påverkas med politik. Men att Nya Zeeland kan höja sin ranking avsevärt med en framsynt politik behöver man inte tveka om. Irlands befolkning är inte större än Nya Zeelands men Irland var 2009 världens 18de rikaste land (innan de akuta svårigheterna för landet), väsentligt högre upp på listan än till exempel Sverige på plats 30. Det är inte länge sedan Irland var Västeuropas fattigaste land. Det går att göra en sådan resa i levnadsstandard och välfärd.