År 1992 fanns det lite över 148 miljoner ryssar, år 2018 finns det strax under 144 miljoner. På lite över 25 år har Rysslands befolkning minskat med i runda tal 4 miljoner. Under en tjugoårsperiod, mellan 1992 och 2012, dog 12, 5 miljoner fler ryssar än som föddes enligt Rosstat, den ryska statistikmyndigheten.

Som om detta inte är nog anses det att befolkningsutvecklingen det senaste decenniet varit särskilt gynnsam genom att det funnits stora årskullar av kvinnor i fertil ålder, och stigande födelsetal per kvinna. Mot det står att antalet kvinnor/flickor idag i åldern 10-20 år är relativt sett lågt vilket antyder att antalet födda per år kommer snart att ligga lägre än vad som gällt hittills under 2000-talet. Det blir i praktiken omöjligt att de närmaste decennierna ändra på den dystra befolkningstrenden. Enligt IMF:s senaste rapport om Ryssland (2017) kommer antalet ryssar att vara 138 miljoner 2030, 5-6 miljoner färre än idag. Det finns pessimister som tror att Ryssland år 2050 har en befolkning på runt 100 miljoner.

IMF räknar med att den andel av totalbefolkningen som arbetar kommer att sjunka de närmaste åren, från ca 52 % idag till ca 49 % 2030. Det bedöms att arbetskraften i Ryssland fn minskar med ca 1 miljon per år.

Den förväntade livslängden vid födseln i Ryssland ligger enligt de senaste uppgifterna på 71 år, 65 år för män och 77 år för kvinnor. Det är uppskattningarna för 2017. Det är en väsentlig förbättring mot de 65 år som gällde i början av 2000-talet. Men även 71 år är en extremt låg nivå för ett relativt högt utvecklat land. Det placerar Ryssland på plats 154 av världens länder. I samma mätning låg Sverige på plats 16 med 82 år. Det är en intressant iakttagelse att Ryssland i sin region, Östeuropa och Centralasien, inte är ensam med att visa upp låg förväntad livslängd. Nästan alla länder som tillhörde Sovjetunionen, liksom de östeuropeiska gamla kommunistländerna, ligger på låga nivåer jämfört med inte bara västländerna utan också andra medel- och låginkomstländer i både Asien och Latinamerika.

Orsakerna till befolkningsminskningen är ett komplext samspel av låga födelsetal, höga dödstal av annat än ålder hos män som i sin tur beror på alkohol och droger, olyckor, våld, dödliga sjukdomar i tidig ålder, mindre utbyggd och tillgänglig sjukvård, resurssvaga sociala trygghetssystem, dålig eller otillräcklig mat på grund av fattigdom etc.

Ett särskilt allvarligt kapitel för Ryssland är alkoholmissbruket. Det är mycket omfattande och närmast inbyggt i rysk kultur. (Det sägs att en starkt bidragande orsak till att Gorbatjov tvingades bort 1991 var att han som en av sina första åtgärder tog sig an alkoholproblemet och på det sättet gjorde sig ”omöjlig” i den vanliga ryssens ögon. Efter det var det få som tyckte synd om Gorbatjov, och hans politiska bas urholkades. Han är fortfarande ogillad av de flesta ryssar.) Den mest uppenbara orsaken till att ryssarna dricker mycket är, förutom en stark dryckeskultur, ett lågt pris (en halvflaska billig vodka kostar idag som två liter mjölk) och en hög tillgänglighet. Det görs försök från myndigheterna att, som i Norden, höja priserna och kontrollera utbudet. Det officiella minimipriset för en liter vodka är sedan 2016 ca US $6 (380 rubel). Men som The Economist skriver: ”As with many other things in Russia, corruption gets in the way: two thirds of hard liquor is produced illegally and sold untaxed.”

En befolkningsutveckling som i Ryssland är förödande av många skäl. Det har negativa psykologiska effekter i samhället ungefär på samma sätt som stämningen i ett företag som måste reducera arbetsstyrkan försämras. Och det får handfasta konsekvenser på en mängd områden. Det slår direkt på den relativa BNP-tillväxten, antalet arbetade timmar växer i inte i samma takt som i genomsnittet av konkurrentländerna, och det betyder, allt annat lika, att den relativa tillväxten minskar. Det får maktpolitiska konsekvenser, Rysslands andel av den globala arbetskraften sjunker exempelvis från 2,4% 2005 till 1,6% 2025. Militären får svårt att rekrytera tillräckligt med soldater etc.

Den negativa befolkningstillväxten kan också få destabiliserande följder inrikespolitiskt. Det har visats att det ryska pensionssystemet, som till största delen är ett pay-as-you-go system typ svenska ATP där de som arbetar i dag med sina skatter också betalar de utgående pensionerna, inte kommer att kunna betala en anständig pension i framtiden. IMF anser att en av de mest angelägna strukturreformerna för Ryssland idag är att höja den allmänna pensionsåldern (som är 55 år för kvinnor och 60 år för män).

Litteratur:

Eberstadt, N., 2011, “The Dying Bear, Russia’s Demographic Disaster”, Foreign Affairs, November, 2011;

IMF:s årsrapport för 2017 (https://www.imf.org/en/Publications/CR/Issues/2017/07/10/Russian-Federation-2017-Article-IV-Consultation-Press-Release-Staff-Report-45054)