karl-henrik pettersson

karlhenrikpettersson.se

Filosofiska tankar om företagande och ekonomi

Vilket samhälle vill vi ha? Hur mycket marknad? Hur mycket politik? Varför dessa ekonomiska orättvisor?

Putins utmaningar: (3) En stor och mäktig byråkrati

ByråkratiJag skall i ett antal artiklar granska Ryssland, och vad som just nu sker där politiskt och ekonomiskt. Det görs i fyra delar. Först ett avsnitt om den ryska historien. Att historien är betydelsefull för den som vill förstå vad som sker i ett land är trivialt. Mitt intryck är att den är extra viktig för den som vill förstå Ryssland, och det som sker, och har skett, i rysk politik efter Sovjets fall.

Det andra avsnittet är ett försök att precisera begreppet auktoritärt styre modell Putins Ryssland, vad skiljer det från en västerländsk demokrati? En grundläggande fråga, med västögon en närmast ödesmättad fråga, för Ryssland är om man från dagens läge skall gå i riktning mot västerländsk demokrati eller mot än mer autokrati.

Den tredje delen handlar om de politiska utmaningar som Ryssland står inför idag. Och ju mer man förstår av dagens Ryssland, desto större verkar utmaningarna. Demografin är ett exempel.

De tre första avsnitten är i det stora hela faktabaserade i meningen att det jag skriver är grundat i vad jag läst i litteraturen. Det fjärde avsnittet – Vad kommer att hända framåt med Ryssland? – är däremot personligt och spekulativt.

Putins Ryssland i grafer & tabeller

Inledning

Det historiska bagaget (1) (om traditionen med auktoritärt styre och om religionens stora betydelse)

Det historiska bagaget (2) (om privat äganderätt)

Det historiska bagaget (3) (om den lågt utvecklade känslan för demokrati, rättsstat och liberala friheter och om pendlandet i synen på Europa)

Det historiska bagaget (4) (om Sovjetstyrets påverkan på dagens Ryssland och om landets särpräglade naturliga förutsättningar)

Vad skiljer Rysslands styre från en västlig demokrati?

Putins utmaningar: (1) En katastrofal befolkningsutveckling

Putins utmaningar: (2) En sårbar ekonomi med dåliga framtidsutsikter

Putins utmaningar: (3) En stor och mäktig byråkrati

Den ryska statliga byråkratin är stor och mäktig, mycket större och mäktigare än motsvarande byråkratier i västs regeringskanslier och centrala myndigheter. Med byråkrat menas då en person som är statsanställd, alltså en person som får sin lön betald av skattemedel (en anställd i ett statligt bolag typ Gazprom som tjänar sina pengar på en marknad är således inte byråkrat). Mest intressant att studera i fallet Ryssland är givetvis de byråkrater som arbetar nära centralmakten, Kreml (=president- och regeringskanslierna), och också alla som finns i säkerhetsapparaten (FSB). Precis som i Sverige finns en mängd andra statsbyråkrater också i Ryssland, i försvaret, i myndigheterna, i rättssystemet etc. Det är inte dessa som jag diskuterar här i första hand även om det inte är betydelselöst politiskt hur många som, relativt sett, arbetar som statstjänstemän oavsett var.

Med den avgränsade definitionen av byråkrat verkar ett uttalande av Sovjetexperten Marshall Goldman, rimligt, han har sagt: ”de ryska tjänstemännen har överlevt tsaren och sovjeterna; och de verkar fast beslutna att överleva också dagens reformförsök”. Det är också mitt intryck av researchen att statsbyråkratin kring Kreml och säkerhetstjänsten stärkt sin ställning sedan Putin blev president, och att det har skett gradvis i meningen att byråkraterna idag, 2015, har ett starkare inflytande över politiken än år 2000. Det sägs, ofta med hänvisning till Putins bakgrund i säkerhetstjänsten, att just FSB:s högre tjänstemän har stärkt sin ställning, och att det är en slags revansch för att de förlorade det mesta av sitt inflytande under 1990-talet. Sovjettidens starka KGB har blivit Putin-regimens starka FSB. Vissa observatörer talar idag om Rysslands ”härskartriangel” – byråkrati, säkerhetstjänst, storföretag. Eftersom storföretag i dagens Ryssland i väsentlig grad är liktydigt med stora statliga företag, som dessutom många gånger leds och delägs av fd byråkrater, blir följden att det är staten och statsintressena som kommer i första rummet. Det privata finns utanför makttriangeln.

Den andra sidan av en stark byråkrati är svaga formella politiska institutioner. Vladimir Ryzjkov, en av de mer framträdande ryska politikerna under Jeltsineran (bland annat talman i duman under senare delen av 1990-talet), nu ekonomiprofessor uttrycker sig så här:

”Stärkandet av den byråkratiska staten de senaste åren har inneburit en försvagning av moderna demokratiska institutioner. Som ett resultat av detta har Ryssland ingen maktdelning; ingen verklig pressfrihet; inga oberoende domstolar; ingen politisk konkurrens eller delaktighet; inget fungerande parlament och inga politiska partier; inga inflytelserika fackföreningar och inget starkt civilsamhälle; inga fungerande lokala myndigheter eller federalism; inte heller någon garanti för grundläggande politiska rättigheter.”

Även om Ryzjkov är en medvetet förvrängande Putinkritiker ligger det en del i det han skriver. Statsbyråkratins växande makt i Ryssland efter år 2000 är ett faktum, och det betyder också att Ryssland fortsätter i en mer auktoritär riktning. Däri ligger den politiska utmaningen. Är det möjligt för Ryssland att fortsätta en utveckling mot mer av statsbyråkrati (och därmed mindre av demokrati enligt tidigare definition) och ändå kunna utveckla landet till ett konkurrenskraftigt samhälle som både kan tävla framgångsrikt med produkter och tjänster på den globala marknaden, och behålla kapital och kompentens inom landet? Den frågan återkommer jag till.

Det är uppenbart att mer byråkrati också möjliggör ökad korruption, det till och med uppmuntrar till korruption (som är temat för nästa artikel)

Graf: The Russia Monitor (Augusti 2013)
Litteratur:
Ryzjkov, V., 2008, Det nya auktoritära styrets kostnader och risker, ingår i: Almqvist, K. & Linklater, A., (red.), 2008, Om Ryssland, Perspektiv från Engelsbergsseminariet 2008, Atlantis, Stockholm;

  • Facebook
  • Twitter
  • Print
  • email
2015-09-29

Skriv kommentar