Putins utmaningar: (4) En mycket utbredd korruption
Jag skall i ett antal artiklar granska Ryssland, och vad som just nu sker där politiskt och ekonomiskt. Det görs i fyra delar. Först ett avsnitt om den ryska historien. Att historien är betydelsefull för den som vill förstå vad som sker i ett land är trivialt. Mitt intryck är att den är extra viktig för den som vill förstå Ryssland, och det som sker, och har skett, i rysk politik efter Sovjets fall.
Det andra avsnittet är ett försök att precisera begreppet auktoritärt styre modell Putins Ryssland, vad skiljer det från en västerländsk demokrati? En grundläggande fråga, med västögon en närmast ödesmättad fråga, för Ryssland är om man från dagens läge skall gå i riktning mot västerländsk demokrati eller mot än mer autokrati.
Den tredje delen handlar om de politiska utmaningar som Ryssland står inför idag. Och ju mer man förstår av dagens Ryssland, desto större verkar utmaningarna. Demografin är ett exempel.
De tre första avsnitten är i det stora hela faktabaserade i meningen att det jag skriver är grundat i vad jag läst i litteraturen. Det fjärde avsnittet – Vad kommer att hända framåt med Ryssland? – är däremot personligt och spekulativt.
Putins Ryssland i grafer & tabeller
Det historiska bagaget (1) (om traditionen med auktoritärt styre och om religionens stora betydelse)
Det historiska bagaget (2) (om privat äganderätt)
Det historiska bagaget (3) (om den lågt utvecklade känslan för demokrati, rättsstat och liberala friheter och om pendlandet i synen på Europa)
Det historiska bagaget (4) (om Sovjetstyrets påverkan på dagens Ryssland och om landets särpräglade naturliga förutsättningar)
Vad skiljer Rysslands styre från en västlig demokrati?
Putins utmaningar: (1) En katastrofal befolkningsutveckling
Putins utmaningar: (2) En sårbar ekonomi med dåliga framtidsutsikter
Putins utmaningar: (3) En stor och mäktig byråkrati
Putins utmaningar: (4) En mycket utbredd korruption
Anna Politkovskaja har i sin bok Putins Ryssland en fantastisk historia om sin väninna Tanja som på några år under det kaosartade 1990-talet med driftighet och affärskänsla gick från att vara utfattig hemarbetande hustru till en alkoholiserad man till att bli ”oligark”, i varje fall en mycket framgångsrik och förmögen affärskvinna.
De båda vännerna träffas på en presskonferens där Tanja uppträder, följande konversation följer:
” – Och varför pratade du om Putin i slutet av ditt anförande på presskonferensen? Du sa att du älskade och respekterade och litade på honom. Har dina »PR-konsulter« sagt åt dig att göra det? Det är förskräckligt osmakligt.
– Nejdå. Det är ett måste numera. Jag vet det utan hjälp av några »PR-konsulter«.
Tanja fortsatte:
– Om jag inte hade nämnt Putin skulle vår lokala FSB-agent dyka upp i min butik i morgon och förebrå mig för att jag inte uttalar mig som alla andra. Det är så vi affärsfolk har det i dag.
– Vad skulle det spela för roll om han dök upp och förebrådde dig?
– Ingen roll alls. Han skulle bara kräva en muta.
– För vad?
För att »glömma« det jag inte hade sagt.”
Enligt Transparancy International är korruption ”när någon utnyttjar sin ställning för personlig vinning”. I konkret mening betyder det i första hand mutor/bestickning men kan också vara annan form av korruption som utpressning, nepotism/cronyism, beskyddarverksamhet och liknande.
Enligt Transparency Internationals Corruption Perceptions Index låg Ryssland vid senaste mätningen (2014) på plats 136 av de 175 länder som ingår. I nivå med länder som Nicaragua, Kazachstan, Ukraina och Angola. Ryssland var 2014 mer korrupt än andra BRIC-länder. Danmark låg på första plats. I en mätning från 2010 var Ryssland det mest korrupta landet bland världens 22 största och mest inflytelserika länder. Drygt hälften av de chefer för utländska företag som gjorde affärer i Ryssland och som deltog i undersökningen medgav att de regelbundet betalade mutor till höga och medelhöga chefer inom den ryska statsbyråkratin.
Vilket är skälet till att Ryssland är ett så korrupt samhälle? Vad gäller vardagskorruptionen i form av mutor/bestickning verkar de flesta bedömare överens om att det till stor del kan förklaras av byråkratins inblandning i ekonomin. En rysk affärsman har sagt att “alla tjänstemän som utfärdar tillstånd eller licen¬ser har praktiskt taget en prislista hängande på väggen”. Låga löner, att det är OK att ta mutor, ”det gör alla”, är säkerligen också orsaker. Economist berättar att en rysk affärsman stoppades för fortkörning på gatan i Moskva och polismannen visar en lapp där det står ”30 000 rubel” (ca 4 000 kronor). ”
“He refused to pay and asked the policeman why he was being asked so much for a minor offence. The answer was that the policeman had bought a flat for his mother in Bulgaria and he now needed money to do it up, the businessmen said. Far from being a taboo subject, corruption is discussed openly by politicians, people and even the media—but it makes no difference.”
Den mer kvalificerade korruptionen i Ryssland är väsentligen av tre slag – politisk korruption, till exempel att högre politiker berikar sig själva, sina närmaste, eller medlemmar i en viss klan, korruption i rättsväsendet, respektive korruption bland högre byråkrater (av allt att döma mest inom FSB, säkerhetstjänsten). Det finns ingen enkel förklaring. Men en faktor som många bedömare menar är viktig är, det jag snuddat vid tidigare, att statens intressen så gott som ”till varje pris” går före den enskilde individens intressen. En del av den rättsröta som vissa åklagare och domare står för kan ha den förklaringen, de kan ha utnämnts just för att de är kända för att alltid ta statens eller Kremls parti. Det var uppenbart när privatägda Yukos togs över av staten 2004. Till det kommer att den privata äganderätten inte är fullt ut skyddad, liksom att det inte finns en fri, granskande press och en politisk opposition som har full insyn och kan arbeta fritt.
Korruption är som sagt också epidemisk, den sprider sig, ”när du berikar dig gör också jag det”. Det gäller inte minst när korruptionen finns i samhällstoppen, i Kreml. Den politiska korruptionen har spridit sig till regionerna. Stephen Kotkin skriver nyligen i Foreign Affairs att Ryssland i dag är ”astonishingly corrupt”. Och han fortsätter:
“Not only the bullying central authorities in Moscow but regional state bodies, too, have been systematically criminalizing revenue streams, while giant swaths of territory lack basic public services and local vigilante groups proliferate. Across the country, officials who have purchased their-positions for hefty sums team up with organized crime syndicates and use friendly prosecutors and judges to extort and expropriate rivals.”
Litteratur:
Kotkin, S., 2015,”The reistible Rise of Vladimir Putin. Russia’s Nightmare Dressed Like a Daydream”, Foreign Affairs, February 16, 2015;
Politkovskaja, A., 2004, Putins Ryssland, Ordfront förlag, Stockholm;
Hej Karl-Henrik,
Jag har tagit del av en del av dina artiklar som tar upp många intressanta områden. Önskar att du går vidare i att skriva om utvecklingen i Ryssland. Det är relativt svårt att förstå vad som verkligen händer i detta enormt stora land. Efter att den f.d. KGB agenten Putin kommit till makten som premiärminister och president i Ryssland 1999 och sedan omvald 2012 har han efterhand eliminerat sina opolitiska rivaler. Landets demokrati hänger på en skör tråd. Det som är ytterst allvarligt är att regimen tagit ett hårt grepp om medierna. De journalister som har mod att kritiskt granska valfusk och vanstyre m.m. hålls under uppsikt och riskerar represalier eller ännu värre åtgärder. Det gäller även politiska motståndare till regimen. En ytterst orädd journalist var Anna Politkovskaja som den 7 oktober 2006 sköts ihjäl i hissen i det hus där hon bodde i Moskva. Det är ett hemskt exempel på hur det kan gå för dem som är kritiskt granskande i detta land. Jag rekommendera att läsa Masha Gessens bok “Mannen utan ansikte”. Det är en helt lysande skildring om Putin och hur landet styrs i dag.
Med vänlig hälsning
Gunnar Ericson