Det är en intressant fråga vad vi idag menar med ett auktoritärt styre. I gamla tider, efter 1400-talet då tsaren var fri från mongolerna och fram till revolutionen 1917, var betydelsen, starkt förenklat, att ”tsaren gör som han vill” – bestämmer i sista hand över alla väsentliga beslut (politiken), är överbefälhavare (militären), är högste polischef, högste överåklagare och högste domare (rättssamhället). Tsaren äger också alla landets tillgångar – land, djur, andra naturresurser, byggnader och även människors bohag. Under livegenskapen, och den varade fram till 1861, var till och med ungefär en tredjedel av ryssarna själva bokstavligen tsarens egendom.

Det auktoritära ledarskapet fortsatte under Sovjettiden. Historiker har visat att i själva verket har det bara varit vid några få tillfällen under de senaste århundradena – de två sista decennierna av tsartiden, just före den kommunistiska revolutionen 1917 samt i slutet av 1900-talet under Michael Gorbatjov och Boris Jeltsin – som det överhuvudtaget har funnits tydliga demokratiska tendenser i det ryska samhället.

Efter Vladimir Putins tillträde som president år 2000 har pendeln påtagligt svängt tillbaka åt det auktoritära hållet, särskilt tydligt efter 2012 då han påbörjade sin tredje presidentperiod. För mer om hur Putins auktoritära styre ser ut i praktiken, se Vad skiljer Rysslands styre från västerländsk demokrati?

Jag läste att Vladimir Putins gode vän, dåvarande guvernören i St. Petersburg, Valentina Matvijenko, i en intervju (redan 2004) hade sagt att ryssarna tack vare Putin hade fått det autokratiska styre som de var vana vid och ville ha. Hon förklarade att ”den ryska mentaliteten behöver en herre, en tsar, en president, med ett ord: en boss”. Om det är sant, och många säger samma sak, är naturligtvis den intressanta frågan varför ryssen behöver en ”boss”. En hypotes kan vara att det har något att göra med landets storlek, det har bara kunnat hållas samman med entydighet i ledarskapet och en fast hand. En annan hypotes, minst lika sannolik, är att det hänger samman med den rysk-ortodoxa civilisationens värderingar. Det är hur som helst en stark historisk tradition.