Det nummer av Economist som kom i brevlådan idag har en artikel om Sverige (The strange death of social-democratic Sweden). Den handlar om morgondagens val, och om att alliansen av allt att döma kommer att vinna. Budskapet är att nu är det slut på den socialdemokratiska hegemonin. Nu är det partierna till höger som tar över. Det verkar som om Economist är lite förvånad över det. Det går ju så bra för Sverige. Landet är, ofta tillsammans med de andra nordiska länderna, i topp på nästan alla rankinglistor som görs.

Jag tycker att Economist, eller snarare tidningens korrespondent, har missat vad valet handlar om. Visst, de borgerliga partierna kommer förmodligen att vinna i morgon. Men det är inte ett ideologiskt skifte.  Det är fortfarande den socialdemokratiska samhällsmodellen som regerar. Sverige har fortfarande en jämförelsevis stor offentlig sektor och vältutbyggd välfärd och en arbetsmarknad som är mer centraliserad och fackföreningstung än i de flesta andra västländer. Just synen på arbetsmarknaden är avslöjande. Där har alliansen inte gjort minsta försök att ändra på någonting väsenligt. Det finns inget i alliansens politik som ens liknar de radikala grepp om arbetsmarknaden som tagits av borgerliga politiker i till exempel Australien.

Missförstå inte. Jag tycker det är bra att vi behåller vår nordiska (socialdemokratiska) modell. Det ger oss uppenbarligen konkurrensfördelar. Att sedan ett parti som kallar sig Nya Moderaterna filar lite på en del överdrifter i den socialdemokratiska praktiken, och gör det så skickligt att svenska folket av allt att döma tycker att de (tillsammans med några småpartier) kan få fortsätta regera ytterligare några år, det ändrar inte på någonting.

Det var väl där Economist-skribenten gick fel i sin analys.