Jag sitter på ett hotellrum i Monterey, Ca och tittar på Fox News. Det är högljutt (som det ofta är i amerikanska TV-debatter), och frågan gäller om senaten, eller rättare sagt finansutskottet i senaten, kommer att enas om ett reformförslag för det amerikanska sjukvårdssystemet. Det kommer att avgöras idag, tisdag den 13 oktober, och det står och väger. I går presenterade försäkringsbolagen uppgifter om att en reform kommer att höja premierna för en genomsnittsfamilj med $1 700 per år. Det var ingen tillfällighet, försäkringsbolagen känner sig klämda och vill påverka. Deras utspel är en bricka i det politiska spel om sjukvårdssystemet som just nu går in  i en avgörande fas på Capitol Hill. Det börjar brännas.

För en svensk är den politiska processen i USA svårfattlig. I Sverige lägger regeringen fram en proposition till riksdagen som efter utskottsbehandling tas upp till omröstning, en ganska rak och enkel väg för ett regeringsförslag att bli beslut. I USA är det mycket mer komplicerat. Politikerna i kongressen tar en mer aktiv roll i att själva forma förslagen än svenska riksdagspolitiker. Förslag om ett nytt sjukvårdssystem har inte bara senatens finanskommitté arbetat med. Det har också andra senatsutskott, och enskilda senatorer, gjort. Och parallellt pågår samma sak i representanthuset. Så vad som kommer att ske är att efter det att finansutskottet fattat sitt beslut idag skall i första steget det förslaget jämkas med andra förslag i senaten. På samma sätt pågår en jämkningsprocess i representanthuset och slutligen, någon gång mot slutet av året när de båda kamrarna i sin tur jämkats, kan eventuellt ett förslag om en reform av det amerikanska sjukvårdssystemet bli lagfäst verklighet.
Om det kommer att lyckas? Ja, det återstår att se.

Senare samma dag (13 oktober):

OK, det blev ett positivt beslut. Med 14 för och 9 emot. Det meddelades för en stund sedan.

Vad är det då för slags reform som finansutskottet har enats sig om? Ja, den består av tre delar. För det första skall försäkringsbolagen tvingas ta emot alla som vill ha en sjukförsäkring. Det verkar mer än självklart för en svensk men så är det inte i USA idag. Ett försäkringsbolag kan säga nej, och det kan differentiera premien efter mitt hälsotillstånd. För det andra ingår vad man kallar ett ”individual mandate”. Det skulle kunna översättas med ”individens uppdrag”. Det betyder i korthet att alla medborgare förväntas skaffa sig en sjukförsäkring. Gör man inte det blir man bötfälld. För det tredje finns det en del som syftar till att omfördela mellan generationer, kort sagt kommer det att bli dyrare för äldre, och billigare för yngre, med sjukförsäkring. Och det finns en del annat.

Det bidde en tumme skulle man kunna säga. Det här är inte en radikal reform av det amerikanska vårdsystemet. Reformen kommer inte väsentligt sänka kostnaderna för sjukvården (som andel av BNP). Reformen tacklar inte det grundläggande problemet med en för svag ”efterfrågesida”. Det har stått klart länge att ett av skälen till att sjukvårdskostnaderna ständigt stiger snabbare än BNP i USA är den splittrade beställarsidan. De privata försäkringsbolagen har inte kraft att stå emot utförarsidans krav på högre ersättningar. Slutligen, reformen, i varje fall som den ser ut i finansutskottets tappning, ökar inte konkurrensen i försäkringsledet.(Hälsoutskottet i senaten har ett förslag om sk public option som eventuellt, om det skulle gå igenom, kan öka konkurrensen) Och det finns mer att säga. Jag skall återkomma till det senare.
Det som är positivt, för det finns naturligtvis saker som är bra, är att fler amerikaner kommer att ha sjukförsäkring om förslaget går igenom. Liksom att försäkringsbolagen tvingas bete sig civiliserat gentemot sina kunder. Det är också en öppning att de politiska kommentatorerna idag betraktar finansutskottets förslag som ett ”golv”. Det är vad som minimum kommer ut om det blir ett beslut framemot jul. Det slutgiltiga beslutet kan komma att bli mera radikalt.