Skulle vi fråga första bästa vi möter på gatan vad han eller hon menar med kapitalism, skulle antagligen svaret bli: Ja det är väl motsatsen till socialism. Det är ingen dålig definition, den antyder att begreppet kapitalism har något med ägandet att göra. Och så är det.

En ekonom-historiker skulle förmodligen säga att kapitalismen var det samhälle som växte fram i England under 1800-talets första decennier med kapitalägarna – kapitalisterna – som nyckelaktörer.*) Kapitalisterna var personer som av någon anledning hade pengar som de inte behövde för sin dag-till-dag-överlevnad och som de använde för att investera och ta ekonomiska risker i ett företag av något slag. Med andra ord hade de tillgång till kapital under en tid när just kapital, och särskilt riskkapital, var den verkliga nyckeltillgången. Konsekvensen blev att kapitalisterna kom att äga företagen, de fick alltså det som vi idag kallar det residuala kontraktet. Det ger ägaren tre rättigheter – rätten till överskottet, residualen, när alla andra intressenter, inklusive de anställda, fått sitt, rätten att leda verksamheten respektive rätten att sälja denna äganderätt, kort sagt sälja sitt företag. Kapitalisterna kom på det här sättet att äga det realkapital och annat kapital som behövdes för industriell produktion och utan kapital ingen tillväxt i ekonomin, alltså blev de viktiga och fick makt, först ägarmakt över företagen, i andra steget också politisk makt. Historikern skulle emellertid tillägga att renodlad kapitalism, ett samhälle där kapitalägarna har både den ekonomiska och politiska makten, har vi aldrig haft i något samhälle. Det närmaste vi skulle ha varit kapitalism i denna mening skulle ha varit i England under några decennier kring 1800-talets mitt och fram till 1870-80. Det var ungefär vid den senare tidpunkten som nattväktarstaten i England hade kompletterats med statliga regleringar och ingrepp i sådan omfattning att kapitalisternas ekonomiska makt var mera kringskuren och deras politiska makt delad med andra samhällsgrupper. Skulle vi då ha mött en socialist av den gamla skolan, skulle han ha sagt att kapitalismen är det samhälle vi har men inte vill ha.

Den moderna kapitalismen består av två, hårt sammanflätade, sfärer. Dels den ekonomiska sfären i meningen marknaden (för en definition läs mera här) med i allt väsentligt privatägda företag. Till marknaden hör vidare vad Douglass North kallar institutioner, alltså ett stort antal implicita och explicita spelregler som marknadens aktörer måste följa. Dels den politiska sfären som, förutom en väsentligen anslagsfinansierad produktion av vissa varor och tjänster (t ex sjukvård, utbildning, forskning etc), producerar en egen uppsättning av spelregler, de flesta i form av lagar, förordningar och god praxis. Äganderätten är kanske den för kapitalismens mest fundamentala av politiskt genererade regelsystem.  Den politiska sfären omfördelar också en del av förädlingsvärdet. De så kallade transfereringarna uppgår till en betydande del av den samlade produktionen i de flesta västländer.

Om vi skall använda begreppet kapitalism för dagens samhälle? Ja, det tycker jag är fullt rimligt eftersom det mest kännetecknande för kapitalismen, att kapitalet har det residuala kontraktet, gäller fortfarande.

För att sammanfatta. Kapitalism är det samhällssystem där den dominerande delen av produktionen sker i ett marknadssystem i privat ägda företag där kapitalet ensam har det residuala kontraktet. Kapitalismen i det moderna västerländska samhället kompletteras av, och förutsätter, en högt utvecklad politisk sfär.

Kapitalism som begrepp är inte mer entydigt än så. Någon har lyckats hitta 111 definitioner på ordet vilket kanske kan tolkas som att ”älskat” barn har många namn. Det var dessutom 1927 som den listan gjordes upp. (Denna udda uppgift lämnar Peter Koslowski i en fascinerande uppsats med titeln Ethics of Capitalism, se Koslowski, P. (1996), Ethics of Capitalism and Critique of Sociobiology, Springer, Hannover, s 11.)

Titta också på den här filmen.Kul !

*) Det skall rätteligen sägas att det finns ekonom-historiker (med betoning på historiker) som definierar kapitalism på annat sätt. Fernand Braudel definierar kapitalism som den yttersta formen av marknadsekonomi, inte den välkända marknaden med många aktörer, hård konkurrens och prispress, utan den mer dolda, med några få stora aktörer med monopol och extremt stora vinster för ägarna. Braudels begrepp ligger nära den marxistiska monopolkapitalismen men utan den aktiva statliga medverkan. Det är möjligt att Braudels kapitalism-begrepp är effektivt för att analysera den förindustriella historien (som är hans huvudintresse) men det ligger inte i huvudfåran för vad dagens ekonomer menar med kapitalism. Se Braudel, F., 2001, Kapitalismens dynamik, Daidalos, Göteborg.