Vad innebär värdepapperisering? Eller ”securitaztion” som är det engelska uttrycket? Ja, förenklat sagt betyder det att den bank (eller vilket kreditinstitut som helst för den delen) som i sin balansräkning har en stor portfölj av en viss typ av krediter, till exempel bostadslån, säljer ut porföljen som ett paket till ett annat företag som i nästa steg genomför själva värdepapperiseringen. Med värdepapperisering menas kort sagt att det köpande företaget, som kan vara en annan bank, en investmentbank eller något annat institut, via ett stiftelseliknande specialbolag omvandlar portföljen med krediter, låt oss säga att det handlar om $100 miljoner bostadslån, till nya värdepapper. Med amerikanskt språkbruk skapas genom den här processen det som brukar kallas Mortage Backed Securities (vid bostadslån), mera generellt Asset Backed Securities.

De individuella lånen i portföljen, där skillnaderna i storlek, löptid och räntevillkor från ett lån till ett annat naturligtvis är stora, återuppstår på det här sättet som värdepapper med mer precisa konturer. Exakt löptid, exakt ränta, och framför allt en rating. Av det följer att det öppnas upp en stor marknad av placerare som ser dessa värdepapper som attraktiva investeringsobjekt, i synnerhet eftersom de regelmässigt har haft en hög avkastning, inte så sällan har det handlat om 2-3 procentenheter högre avkastning än på företagsobligationer med samma rating. Det i sin tur betyder – om vi betraktar värdepapperiseringen som ett system – att den faktiska kostnaden för finansieringen av värdepapperiserade krediter, i det här fallet en portfölj av bostadslån, kommer, trots den goda relativavkastningen, att bli väsentligt lägre än om banken som beviljade lånen hade behållit dem i den egna balansräkningen. Däri ligger en stor del av förklaringen till den enorma omfattning som värdepapperiseringen har fått, särskilt i USA. Men inte den enda förklaringen. Eftersom bankerna enligt lag måste ha riskkapital som speglar risken i utlåningen (enligt de så kallade Basel-reglerna), och eftersom kapitalet för nästan alla banker är en trång resurs, förstår man att värdepapperiseringen möjliggör nya affärer för banken. Genom att sälja ut en del av låneportföljen skapas helt enkelt utrymme för nya krediter. Att bättre hushålla med kapitalet har således också varit en orsak till värdepapperiseringens popularitet.

När värdepapperiseringen i USA var som mest omfattande de sista månaderna 2006 och första halvåret 2007 tillfördes marknaden ungefär $100 miljarder per kvartal i nya värdepapper. På ett år motsvarar det i runda tal Sveriges BNP, det ger ett hum om skalan. Det handlade om lån till bostadsfinansiering (”mortages”) och kommersiella fastigheter men också om kreditkortskrediter, billån och en hel del andra krediter. I och med krisen vände intresset radikalt nedåt. Under första halvåret 2008 tillfördes det bara $5 miljarder per kvartal i form av nya värdepapperiserade tillgångar. Subprime-krisen hade slagit till.