Ser att svenska kronan idag står rekordlågt mot euron. Vi får just nu betala 11:40 kronor för en euro. Så lågt värderad har inte kronan varit sedan finanskrisen 2009. De senaste tio åren, sedan 2012, har kronan trendmässigt sjunkit mot euron. Också mot flera andra valutor.

Är förstås ingen nyhet att den svenska valutan utvecklas dåligt mot de flesta andra OECD-länder. Både danska och norska kronan stod i runt 70 öre för femtio år sedan (1970). Idag kostar en dansk krona mer än dubbelt så mycket, över 1:50. Den norska kostar idag marginellt mer än den svenska, kring 1:05 kronor. Ändå en ökning för norska pengars värde med lite över 30% sedan 1970. För att inte tala om schweizerfranc. 1970 var francen något dyrare än den svenska kronan, kring 1:25 kronor. Idag får man betala nästan 10 gånger så mycket, kring 11 kronor. Det finns en valuta som har utvecklats ungefär lika dåligt som den svenska kronan under det senaste halvseklet, det brittiska pundet. Samtidigt knappast något att yvas över. Går inte att komma ifrån att kronan gått rejäl kräftgång mot jämförbara europeiska valutor. Inklusive mot nästan alla av dagens euroländer. Särskilt störande är att vi gjort det mot Norge och Danmark.

Är på många sätt en anmärkningsvärd utveckling. Och anmärkningsvärt lite diskuterad och problematiserad i den svenska debatten. Nästan ingen diskuterar den kraftiga kronförsvagningen. Skall återkomma till det.

Varför har kronan sjunkit i värde sedan 1970-talet?

1970-1995

Vad orsakar en långsiktig försämring av en valuta? Varför har den svenska kronan gått så dåligt de senaste femtio åren? Inte så enkel fråga att svara på. En förklaring är startåret. År 1970 stod Sverige på toppen av en hundraårslång framgångshistoria. Sedan 1870 hade Sverige haft den snabbaste tillväxten av alla världens länder (med undantag för Japan). Sverige var 1970 världens fjärde rikaste land efter Schweiz, USA och Luxemburg. Är klart att väljer man toppen för ekonomisk framgång som startpunkt för en jämförelse borde det resultera i relativa försämringar för nästan allting man mäter, också den egna valutan. En annan, odisputabel förklaring är devalveringar. Försämringen är 1:1. En devalvering på 10% försämrar värdet på valutan med 10%. De tre större devalveringar som gjorts sedan 1970 var tillsammans på över 30%. Kronan sjönk också kraftigt 1992 när den fick ”flyta fritt”, prissättas av marknaden, och stannade därefter kvar på den nivån. Antyder att kronan trots flera devalveringar varit övervärderad.

Svensk ekonomi var från tidigt 1970-tal fram till mitten av 1990-talet sargad av diverse kriser och plågsamma omställningar till ett nytt ekonomiskt paradigm, nyliberalismen. Kronans försvagning från 1970 fram till senare delen av 1990-talet får därmed, tycker jag, en rimlig förklaring. Däremot kvarstår att förstå varför kronan under 2000-talet har fortsatt att försvagas mot bland annat euron och danska kronan.

2000-talet

Eftersom en investerare kan se på en placering i valuta som att man tar en risk på ett visst land, borde en försvagning av valutan betyda att det landets relativa konkurrenskraft har försämrats. Med det synsättet, och avgränsat till de senaste 20-25 åren, ungefär 2000-talet, kan vissa förklaringar sorteras bort. Kronans försämring har ingenting med finansiella risker att göra. Svensk ekonomi och svenska företag har sunda finanser och god lönsamhet. Inflationen har inte över tid legat på en högre nivå. Reallöneutvecklingen har varit väl i nivå med hur det ser ut i andra europeiska länder. Levnadsstandarden mätt som BNP per capita, som är hög i Sverige jämfört med de flesta utvecklade länder, har inte försämrats. Inte heller politisk risk kan vara en förklaring. Svensk politik och det svenska demokratiska systemet får nästan alltid höga betyg vid jämförelser av olika slag. Byråkratin har rykte om sig att vara effektiv och oväldig. Korruptionen är bland de lägsta i världen. Förtroendet mellan medborgare och politiker är högre än i andra västländer (med undantag för Schweiz) etc. Kort sagt, allt det vi till vardags brukar förknippa med ekonomisk framgång för ett land stämmer väl med Sverige. Ändå går valutan också under 2000-talet åt fel håll.

En förklaring skulle kunna vara att det finns något i den svenska ”branschstrukturen”, marknadssektorns blandning av branscher och produkter, som inte är långsiktigt bra. Eller mer konkret, vår export består av produkter som över lång tid prismässigt inte har haft lika god utveckling som det vi importerar till landet. Lite förenklat, Volvo, Sandvik, AlfaLaval, Ericsson och allt vad de stora exportföretagen heter har inte haft produkter som stigit lika mycket i pris som de utländska produkter vi har köpt. Just precis den utvecklingen har Sverige haft. Prisförhållandet – ekonomer kallar det bytesförhållandet (terms of trade) och det mäts för svensk del regelbundet av SCB – har utvecklats ogynnsamt, faktiskt under mycket lång tid. Enligt en OECD-sammanställning av bytesförhållandet för olika länder från 1970 och framåt till idag ser man att Sverige har haft en av de sämre utvecklingarna, klart sämre än för de stora västeuropeiska länderna. Samtidigt är det inte en bild utan nyanser. Under 2000-talet, särskilt efter 2005, har Sveriges bytesförhållande enligt samma OECD-statistik inte försämrats.

En annan förklaring kan vara att produktiviteten, hur Sverige använder sina samlade resurser, blivit sämre jämfört med andra länder. Finns vissa tecken på det. Gentemot Euro-länderna har Sverige förlorat i produktivitet under 2000-talet.

Är så långt jag kommer med en förklaring som har med ekonomin och fundamenta att göra. Andra har också haft svårt. Riksbanken publicerade nyligen en väl genomarbetad forskningsrapport (”Kronans försvagning i ett längre perspektiv”, 2021) som försökte hitta ett entydigt svar på varför kronan blir allt mindre värd. Den hittade inget.

Möjligen finns det en förklaring som nästan ingen nämner – att det har något att göra med finansmarknadens valutahandel. Har ändrats i grunden just de senaste 20-25 åren.

Handeln med valutor är enorm. Varje dag handlas svenska kronor för ofattbara 100 miljarder dollar eller mer. Varje dag! Sveriges BNP är sådär 500 miljarder dollar. En liten skärva av den handeln, gissningsvis mindre än 5%, har med export/import att göra. En stor andel är bankernas valutaaffärer mellan sig. Kallades förr för arbitrage. Men det som blivit viktigare och viktigare senaste 10-15 åren med jättevolymer varje dag är robothandel. Är hedgefonder och andra spekulativt lagda investerare som dominerar den handeln. En rimlig hypotes är att den svenska kronan för dessa investerare har blivit mindre och mindre intressant. Kan ha pressat kronkursen. Kanske på grund av den låga svenska relativräntan. Sverige var en av de första att införa minusräntor, och är känd i tradingkretsar för låga räntor. Kanske på grund av att riskpremien för placering i svenska kronor trendmässigt ökar (vi vet att marknaden har oroats av att priserna på den svenska villa- och bostadsmarknaden har ökat trendmässigt och dramatiskt).

Varför diskuteras inte kronans kräftgång?

Det har emellertid varit väldigt tyst i Sverige om den långsiktigt allt svagare kronan. Särskilt anmärkningsvärt vad gäller utvecklingen under 2000-talet. Antyder att det finns en acceptans för utvecklingen hos både hos fack och näringsliv och politiker. Inte heller media har ägnat ”den flyende kronan” något nämnvärt intresse vad jag har sett. En allmän acceptans måste rimligen betyda att man fått något ännu värdefullare i gengäld. Goda vinster i näringslivet och god reallöneutveckling för de flesta svenskar som arbetar, är nog vad det handlar om. Att svenska politiker inte problematiserat kronans långvariga försvagning, inte ens tagit upp frågan till rejäl debatt, kan troligen förklaras av ett par saker. Dels att sunda företag har hjälpt till att hålla sysselsättningen uppe. Sådant gillar politiker. Dels, det jag har varit inne på tidigare, att politiker under det nyliberala paradigmet inte kunnat göra annat än att ”sitta still i båten” med kritik mot kapitalet och kapitalismen. Har underlättats av att svenska företag har mått bra, långt från de akuta kriserna i flera branscher under 1970-talet.

Hälsan tiger still. Det friska gör inte väsen av sig. Ändå menar jag att förr eller senare kommer strukturproblemen och den försämrade produktiviteten upp till ytan. Då kan Sverige hamna i en helt hemmagjord valutakris. Osannolikt men trots allt inte helt uteslutet. Särskilt om valutamarknaden är lite tveksam till placering i svenska kronor.