Jag gjorde i höstas en lång resa i USA, till största delen i västkuststaterna. Det här är en anteckning från den 21 oktober från Oroville i nordöstra Kalifornien. Det är en reflektion kring den skräpmedia som man duschas med från morgon till kväll oavsett var man befinner sig. En sak kan jag säga med säkerhet. Media är en del av det amerikanska samhället som jag tycker är mindre attraktivt än hur vi har ordnat det i Europa.

En sysselsättning när man kör bil på det här sättet är att lyssna på radio. Det finns gott om kanaler. Men de är utan undantag lokala, det vill säga man kan lyssna på en och samma station så länge man befinner sig inom några mils avstånd från sändningsorten. Det blir lite stackato om man uttrycker sig så. Det som sänds är till 80 procent eller mer en blandning av musik och reklam. Resterande 20 procent är någon form av tal – lokala nyheter inklusive sport, av och till diskussionsprogram och ofta religiösa program. Också talprogrammen är ideligen avbrutna för reklam. ”Border Furniture i Fort Bragg erbjuder den här veckan en fantastisk soffa för $99” etc. Ibland lyckas man få in lite mer seriösa program. I närheten av San Fransisco kunde jag på en kanal lyssna på BBC World News. Men också den var reklamfinansierad. Ett medicintekniskt bolag (om jag kommer ihåg rätt) tyckte väl att amerikanarna borde få ta del av ett nyhetsprogram som för en gång skull vidgade perspektivet från det lokala till det globala.

I dag lyssnade jag en del på Capital Public Radio, en Sacramento-station (därav ”Capital”, Sacramento är huvudstad i Kalifornien) som under vissa tider enbart sänder klassisk musik. Också den kanalen måste ägna sig åt reklam. Men då för eget bruk i meningen att det är bara genom bidrag från lyssnarna som kanalen kan sända, och det är alltså det reklamen handlar om. TV är samma sak. På det hotell jag bor på i Oroville finns 60 kanaler att välja mellan. Det stora flertalet sänder olika former av lokala nyheter och andra program med lokal anknytning. Dessa kanaler är ofta kopplade till de stora amerikanska nätverken som CBS, ABC, NBC osv. Det blir med andra ord en blandning av lokalt och nationellt, mera sällan internationella nyheter. I det avseendet står CNN i en klass för sig. Fox News har förhållandevis lite av det internationella i sina sändningar, och i stort sett inget alls om inte amerikanska intressen är indragna. Därutöver finns specialkanaler för sport, religion, barn, mat, väder, resor, djur, historia, resor och säkert en del annat. Så långt jag har kunnat se är alla dessa kanaler reklamfinansierade (och reklamen i TV tar i stort sett lika mycket plats som i radio). Men det är möjligt att det finns några bidragsfinansierade kanaler. Från tidigare vet jag att Frontline är en sådan. Frontline finns emellertid inte på Comfort Inns utbud av 60 kanaler.

Jag menar inte att alla dessa kanaler producerar dåliga och ytliga program. Inte alls. Det visas ytterst intressanta program som uppenbarligen är gjorda med stora resurser och med stor journalistisk integritet. History Channel visade häromkvällen en mycket fängslande, timmeslång dokumentär om mordet på president Kennedy 1963. Och jag såg en annan dokumentär häromdagen om Sam Walton, Walmarts grundare, som också var mycket välgjord. Därutöver finns mängder av nyhets- och diskussionsprogram av hög klass. Det är helheten som blir ytlig. Dels till följd av reklamen. Dels till följd av att det mesta av det som sänds är förflackat och ganska banalt. Den senaste veckan har TV här, och då talar jag verkligen om alla kanaler som sänder nyheter, fullkomligen översvämmats av historien om pappan som skickade upp en ballong och försökte få världen att tro att hans sexårige son fanns ombord. Till och med seriösa CNN har varje dag i snart en vecka sänt timmar om den här ganska tragikomiska historien. Det trodde jag för övrigt inte om CNN. Det inser man nämligen snabbt att det CNN vi ser i Sverige, till stor del producerat i London, är långt från det CNN jag tittar på här. Kanske är CNNs två skepnader ett tecken på något. Det antyder kanhända det som skiljer den amerikanska livsstilen från den europeiska.

Man kan undra varför amerikansk media är så ytlig som den faktiskt är. Det måste finnas en förklaring. Jag skulle för min del gissa att förklaringen finns i amerikanens negativa syn på ”government”. Eller mera precist uttryckt, amerikanen i allmänhet vill ha så lite politisk inblandning som möjligt. Och media är definitivt inte ett område som genomsnittsamerikanen tycker politikerna skall blanda sig i. Det gäller också finansieringen. Skattefinansierade radio- eller TV-kanaler som vi har i Sverige är en otänkbarhet, det skulle förmodligen kallas ”socialized media”. Konsekvensen blir att media lämnas till privata företag (och i marginell grad till nonprofit-företag typ Capital Public Radio) och marknadens urvalsprocesser. Efter den regelboken finns det ett obetydligt utrymme för seriösa och analytiska program. Marknaden är helt enkelt för liten. Däremot är den oerhört stor för det lättsmälta – för sport, underhållningsprogram, populärmusik, kändisar, såpor och andra trivialiteter etc. Mediaföretagen inriktar sig på det som är lönsamt, och det är detsamma som att säga att man väljer de stora målgrupperna som sponsorerna är beredda att betala mycket reklamtid för. Marknaden fungerar helt enkelt rationellt.

Är det ett bra system? Jag tycker ju inte det – av tre skäl, två uppenbara och handfasta, ett mer djupgående. Det första är reklamen. Reklam i radio och TV är pest för konsumenten. Reklamen är pest även i Sverige. Det är bara det att här formligen drunknar man i reklam. Det andra skälet är det jag just diskuterade, att utbudet av lätt tillgänglig god journalistik blir för litet. Det tredje skälet är det mera fundamentala. Om amerikanen omges av ytlig och sönderhackad media på det sätt som faktiskt gäller får det mänskligt att döma långsiktiga kulturella och sociala konsekvenser. Amerikanen själv riskerar att bli förflackad och spretig.

En sak kan jag säga med säkerhet. Det här en del av det amerikanska samhället som jag tycker är mindre attraktivt än hur vi har ordnat det i Europa. Balansen mellan det offentliga och det kommersiella vad gäller media är bättre i Europa.

Läs hela Dagbok från USA.