Jag gjorde i höstas en lång resa i USA, till största delen i västkuststaterna. Det här är en anteckning från den 30 oktober. Den handlar om de funderingar man kan drabbas av när man, som jag gjorde den här dagen, ser utbredd fattigdom, närmast misär .Vi vet att räknat som BNP per capita är amerikanen rikare än svensken. Men kan man säga att amerikanen i genomsnitt har det ekonomiskt bättre än svensken? Det är en komplicerad fråga.

Det här har varit en dag på Route 66 på väg från Gallup till Albuquerque. Route 66 är den klassiska vägen mellan Los Angeles och Chicago, den väg som Steinbeck skildrar i Vredens Druvor och som grabbarna i Easy Rider far fram på. Vägen är numera nedlagd, till stora delar uppriven och ersatt med motorväg, men just i New Mexico finns bitvis Route 66 kvar. Det är den jag har åkt på idag. Det var intressant, bitvis vackert och inte så lite deprimerande. Det senare i meningen att längs den gamla vägen finns här och där lämningarna kvar från storhetstiden. Öde och förfallna bensinstationer, motell och andra serviceetablissemang som fanns längs vägen.

Överhuvudtaget är den här delen av USA fattig. Det märks på allt, på affärer och restauranger och inte minst på hur människor bor. Det är verkligen ett boende som vi svenskar inte tror skall finnas i ett land som USA. Majoriteten av husen man ser längs Route 66 är enkla, små och tristgrå, inte så sällan mobila. De värsta exemplaren är rena skjul. Om huspriserna i Reno som jag kollade lite närmare låg i intervallet $200-400 000 för en vanlig villa, kan genomsnittspriset i områdena kring Route 66 i New Mexico knappast vara över $50-100 000. Det skall samtidigt sägas att när man kommer närmare en stad som Albuquerque ser det annorlunda ut.
En fråga som jag funderat på idag, det blir ganska många timmar i bilen och man triggas av det man ser, är just det här med amerikanens ekonomi. Kan man säga att amerikanen i genomsnitt har det ekonomiskt bättre än svensken? Det är en komplicerad fråga.

Räknat som BNP per capita är amerikanen rikare än svensken. Men det är inte så konstigt. I USA arbetar en person betydligt mera än i Sverige räknat i timmar per år, och det har man gjort i decennier, och då blir BNP per capita relativt större allt annat lika. Samma effekt får en högre befolkningstillväxt som USA också haft. Till det kommer att den privata sektorn i USA är större än i Sverige. Av beräkningstekniska skäl ger det högre relativ BNP. Dessutom säger naturligtvis inte BNP per capita ett dugg om hur inkomsterna mellan människorna är fördelade. Och i USA är inkomstfördelningen mycket snedare än i Sverige. Det är det jag har sett bevis på när jag åkt genom samhällena i New Mexico idag.
Ett annat sätt att försöka svara på frågan är att titta på priserna. Är det billigare eller dyrare att leva i USA jämfört med Sverige? Talar vi om de stora kostnadsposterna för en familj – maten, boendet, resandet och energin – är det billigare i USA. En högst ovetenskaplig test som jag har gjort tyder på att matkostnaderna ligger 10-15% lägre än i Sverige. Jag misstänker att boendet också är billigare. Resor är det definitivt, bensin och diesel ligger på halva priset mot Sverige.
Hur kan det komma sig att priserna i det BNP-mässigt rikare USA är lägre än i Sverige? Det är också en komplicerad fråga. Men det finns åtminstone två tunga skäl. För det första är skatterna lägre i USA. Det gäller omsättningsskatterna men också till exempel skatten på drivmedel. Att bensinen bara kostar hälften mot hemma har så gott som helt med skatten att göra. För det andra, och förmodligen viktigast, är konkurrensen mer intensiv, och det vet vi pressar priserna.
Det här är samtidigt inte hela bilden. Kostnaderna för vård och omsorg ligger som ett genomsnitt 50- 70% högre än i Sverige. Och högre utbildning måste amerikanen till stor del betala ur egen ficka. I båda dessa fall är förklaringen politisk. Amerikanarna har valt ett system för dessa tjänster där grundprincipen är att var och en får betala (en stor del av) vad det kostar. Att det sedan i fallet vård och omsorg har lett till ett relativt sett mindre effektivt system som man tvingats lappa och laga på, och som just nu diskuteras mer intensivt än på mycket länge i Washington, har jag varit inne på tidigare (läs om det här). I fallet högre utbildning är det ett mera renodlat politiskt val. Det är inte skattebetalarna som skall betala merparten av studenternas kostnader, så ser man på saken här. Och det är inte i första hand det offentliga som skall driva högre utbildning. Den skall skötas privat.

Vilken slutsatsen blir? Ja, kort skulle jag formulera den så att inkomstmässigt är amerikanen rikare än svensken – men svensken lever ett bättre liv. Jag tycker att det finns tre tunga argument för det. För det första arbetar vi mindre. En ekonom skulle säga att i Sverige tar vi ut en större del av tillväxten i form av kortare arbetstid, längre semester etc. Många amerikaner har fortfarande bara en veckas semester. För det andra är inkomsterna långt mer jämt fördelade i Sverige, och det skapar ett mer attraktivt samhälle för de allra flesta. Då slipper man träffa på den typ av fattiga områden, och den typ av inhumant boende, som det synbarligen finns mycket av här i sydvästra USA (och också på många andra håll). Och man slipper uppleva att man på en halvtimma med bilen åker från områden där människorna av allt att döma har det mycket bra ekonomiskt, väl i klass med Sverige, till ren fattigdom. Det är i mitt tycke inte ett modernt samhälle. Så såg det ut i Sverige för 100 år sedan eller så. För det tredje är Sverige ett mera miljömedvetet samhälle. Det är symptomatiskt att FNs stora miljökonferens som skall hållas i Köpenhamn i december i år och som det är så mycket tal om i Sverige, knappast nämns i nyhets- och debattprogrammen här. Det kanske inte är ett särskilt tungt vetenskapligt argument men passerar man genom Arizona och New Mexico som jag har gjort de tre senaste dagarna ser det runt vissa vägar ut som det gjorde i Sverige för 50 år sedan. Där ligger allsköns skrot, gamla rostiga bilvrak och annat som man tycker man vill bli av med. Det tyder närmast på underutveckling vad gäller synen på miljö och natur.

Någon skulle säga att detta är en orättvis betraktelse. Det går inte att jämföra ett litet land som Sverige med en kontinent som USA. Men jag menar att även om vi skulle jämföra hela Europa med USA, och då talar vi om jämförbara storheter, skulle dessa tre argument gälla. Slutsatsen blir att vi överlag lever ett bättre liv i Europa än amerikanen. Det är naturligtvis inte samma sak som att säga att amerikanen i gemen skulle vilja ha det som vi har det i Europa. Det tror jag inte alls. Den paradoxen är i sig en intressant fråga.

Läs hela dagboken här.