Fransmannen Clément Juglar (1819-1905) var egentligen läkare men han är mest känd som statistiker och ekonom, och framförallt är han känd för sin analys av 1800-talets ekonomiska kriser. Joseph Schumpeter menar att Juglar var den förste som förstod, eller åtminstone anande, sambandet mellan kriser och ekonomins cykler.  En Juglar-cykel, begreppet används då och då, är en medelfristig (8-11 år) ekonomisk cykel, kortare än den mera berömda Kondratieff-cykeln men längre än vanliga konjunkturcykler.

Det sägs att Clémant Juglar har skrivit följande:

”Ett lands rikedom kan mätas med graden av våldsamhet i de kriser landet genomlever”

Om det verkligen är Clément Juglar som uttryckt sig exakt så här vet jag inte med säkerhet. Men jag utgår från det – och uttalandet triggar verkligen fantasin? Vad menar Juglar?
Det första som måste sägas är att Juglar med kris menade ekonomisk kris, särskilt den typ av kris som med viss regelbundenhet återkommer. Andra typer kriser – krig, naturkatastrofer, farsoter och annat som inte direkt har med ekonomin att göra – faller utanför. Jag utgår från att han också utesluter politiskt skapade ekonomiska kriser, de kriser som kan hänföras till ekonomisk-politisk mismanagement och korruption.

Vi vet att Juglar hävdade att den ekonomiska krisen var en förutsättning för fortsatt välstånd. Och för dagens ekonomer är det en självklarhet. En kris rensar ut produktionsresurser som inte håller måttet, den slår sönder politiska och andra maktpositioner och öppnar genom det upp nya affärsmöjligheter, den tvingar människor och företag att ”tänka till”, särkilt vad gäller synen på risk, och den skapar, paradoxalt nog, nytt riskkapital.

Men Juglars uttalande går längre. Innebörden är ju att ett land är ekonomiskt rikare, ju mer våldsamma kriser som det drabbas av, allt i jämförelse med andra länder. Den enda rimliga tolkningen är att den entreprenöriella kraften hos ett land med våldsamma kriser är högre än i andra länder – och att det över tiden leder till högre ekonomiskt välstånd. Det blir visserligen större svängningar i ekonomin men välståndet på lång sikt, till exempel mätt i BNP per capita, stiger relativt sett snabbare.

Om vi tillämpar Juglars tes på Sverige och den svenska 90-talskrisen (som enligt Harvardekonomen Ken Rogoff globalt sett är en av ”de fem stora” finansiella kriserna under 1900-talet), kan vi då säga att Sverige som en konsekvens blev ekonomiskt rikare (för rika var vi ju redan i utgångsläget)? Möjligen – om vi ser det i ett lite längre tidsperspektiv. Under själva krisen var det självfallet mest kostnader, ökad arbetslöshet, stort BNP-tapp och stora välfärdsförluster för samhället. Krisen kändes som ett gigantiskt misslyckande, inte minst för bankerna och för Riksbanken och Bankinspektionen. Men å andra sidan rörde helt klart 90-talskrisen om i den svenska grytan rejälare än på decennier – och det fick så småningom positiva konsekvenser för ekonomin och konkurrenskraften. Vi fick exempelvis mer effektiva och riskkunniga banker, och det är inte oväsentligt för den relativa tillväxten.

Visst, man kan hävda att våldsamma ekonomiska kriser aldrig är, oavsett planeringshorisont, värd sina kostnader. Det är alltid bättre för den relativa välfärden att segla på lunga vatten, och att undvika stormar. Å andra sidan tycks det ligga i kapitalismens natur att då och då drabbas av häftiga konvulsioner. Och det är möjligt att det land som oftare än andra tycks sugas in i dessa konvulsioner faktiskt är ekonomiskt rikare än de länder som lyckas hålla sig utanför. För det var väl ungefär så Clément Juglar menade?

PS. Problemet med den kris vi just nu upplever är att den tycks slå mot alla länder. Men det är grader i helvetet. De länder som i Europa drabbats hårdast är “PIGS” (Portugal, Italien, Grekland och Spanien). Är det de ekonomiskt rikaste länderna i Europa? Eller kommer dom att bli det? Tveksamt. Det är något som inte stämmer med Clément Juglars tes.