Jag har under oktober och november rest runt i Mellanvästern (Minnesota) och i de östra delstaterna, lite över 900 mil med bil. Det här är några anteckningar från resan. Det är noteringar, alla skrivna på plats, som handlar om den djupa politiska kris som USA befinner sig i .

Knoxville, TN, måndag 31 oktober 2011

…

Jag har haft två intressanta samtal idag. Det första med Ella, damen på kontoret på Denny´s Auto Center i Lexington som jag besökte eftersom motoroljan behövde bytas på min bil (vilket för övrigt inte borde få inträffa på en Avis-bil). Ella var en 62-årig, charmfull, öppen och drivande person (det framgick så småningom att hon ägde stället) och under den dryga halvtimma det tog att byta oljan pratade vi om allt mellan tjusningen med att resa och nackdelarna med att köpa ett utländskt bilmärke. Och så pratade vi ekonomi. Hon menade att det inte längre bara är vanliga medelklassamerikaner som har det svårt att få pengarna att räcka, idag gäller det också för vissa i den övre medelklassen. “För en familj här i Lexington med en hushållsinkomst på $80000 per år, det är den undre gränsen för övre medelklass, och om familjen består av fyra personer, kommer ekonomin att vara mycket kärv, jag skulle säga att den familjen är fattig.” Om hon har rätt i det kan jag inte bedöma men jag fick förtroende för hennes kunskap om ekonomiska ting. För övrigt berättade hon att för hennes eget företag hade den svaga konjunkturen startat redan i början av 2000-talet. Som mest hade man 12 personer anställda, idag var man bara fyra i verkstaden plus en person på kontoret. Eftersom företaget verkade välskött, jag fick en utmärkt service, och eftersom man arbetade med bilar, är det troligt att den nedåtgående utvecklingen berättar något om ekonomin i stort i Lexington-området.

Ett annat av hennes franka besked var att Obama måste bort, När jag sa att han rimligen inte kan lastas för att den amerikanska ekonomin går dåligt, så höll hon med. ”Det är inte därför jag anser att han inte kan få vara kvar. Han är för svag, det är för mycket prat och för lite handling.” Det är ett sakligt argument. Många jag talat med har sagt samma sak, att Obama måste bort, men det har varit ytligt och ideologiskt. Senast i går träffade jag på en pensionerad militär från Atlanta som obesvärat deklarerade för mig att ”Obama är socialist”, och att ”han bad till Gud” att han inte skulle bli omvald. Ellas argumentation är mera genomtänkt. Och jag anar att hon har rätt.

Det andra intressanta samtalet var med Chris i den lilla staden Danville, ett tiotal mil söder om Lexington. Jag har också idag undvikit att åka på Interstate-vägar. Så under förmiddagen körde jag söderut på Highway 27. Den bild man fick av samhällena längs den här vägen var annorlunda än det jag sett på Highway 60 i förrgår. Här hade människorna det uppenbart ekonomiskt bra. Husen var välskötta. Det fanns ett antal nybyggda villaområden och husen var stora. Det jag såg skulle mycket väl ha kunnat vara i till exempel Skåne eller Västergötland, det var ett böljande, något kuperat lantbrukslandskap. Jag åkte in i Danville för att äta lunch och stan bara förstärkte intrycket att här levde människorna ett gott liv ekonomiskt sett. Så när jag kom att prata med Chris Will, en man i 40-årsåldern med eget företag i skogskonsultbranschen, frågade jag om ekonomin, och om varför stan verkade så välmående.

Det finns framgångsrika mindre industriföretag i Danville, menade han, men den största arbetsgivaren är ett sjukhus. ”De anställer flera tusen, det är mycket större än vad som motsvarar stans storlek, patienter åker hit för att få vård.” Det är intressant. Framsidan av de mycket höga sjukvårdskostnaderna i USA är självfallet att det finns ett stort antal privata vårdgivare, inte minst stora, expansiva sjukhus, som tjänar mycket pengar, anställer många människor, och gynnar det samhälle där de är verksamma. Det skulle Danville, en stad på mindre än 15000 innevånare, kunna vara ett exempel på.

Det leder till en annan fråga – är det egentligen ett problem för USA att landet har ett så kostsamt sjukvårdssystem? Att 16-17% av den amerikanska bruttonationalprodukten går till sjukvården, ungefär 50% mer än i andra OECD-länder, kanske är helt i sin ordning när man betraktar helhetsbilden? Sjukvårdssektorn skapar jobb och inkomster för många, som i Danville. Svaret är att samhällsekonomiskt, och även samhällsfilosofiskt, kan det aldrig vara långsiktigt bra om ett land lägger ner väsentligt mer resurser på sin sjukvård än genomsnittet av andra länder på samma utvecklingsnivå. Av vilken anledning? Ja, högre relativkostnader för sjukvården i ett land kan egentligen bara förklaras med att antingen är folk mer sjuka, och utnyttjar mer sjukvård, eller också arbetar sjukvårdssystemet mindre effektivt. I USA:s fall gäller båda dessa förklaringar. Amerikanen i gemen behöver ganska säkert mer sjukvård än säg den genomsnittlige europén (bland annat på grund av den stora andelen överviktiga i befolkningen). Det kan inte anses som något positivt. Och vi vet att det amerikanska vårdsystemet arbetar mindre effektivt, framförallt genom att de administrativa vårdkostnaderna är väsentligt högre än i andra jämförbara länder.