Jag har under oktober och november rest runt i Mellanvästern (Minnesota) och i de östra delstaterna, lite över 900 mil med bil. Det här är några anteckningar från resan. Det är noteringar, alla skrivna på plats, som handlar om den djupa politiska kris som USA befinner sig i .

Minneapolis, MN, torsdagen 20 oktober

Det här har varit sista dagen på min nästan 200 mil långa rundresa i Minnesota. Det är tid att summera lite preliminära intryck. Tre saker har slagit mig.

För det första att vanligt folk har det kämpigt med den privata ekonomin. Med vanligt folk menar jag människor med medelinkomster som bor utanför de stora städerna i Minnesota. Det är uppenbart att hushållen är klämda mellan två sköldar, mellan stagnerande inkomster på den ena sidan och snabbt ökande utgifter för välfärdstjänster och högre utbildning på den andra. Lite fakta i målet. För landet i sin helhet var medianinkomsten för ett hushåll 2010 $49500. År 1990 var hushållets medianinkomst räknat i 2010 års dollar $49100. Inkomsten har alltså stått stilla under minst 20 år. Det är minst sagt anmärkningsvärt. Och det är inte hela bilden. År 2000 var medianinkomsten $53200. Med andra ord har inkomsten justerad för inflation för vanligt folk sjunkit under 2000-talet. Det är den ena sidan av saken. Vi vet att kostnaderna för sjukförsäkringen, den del som betalas ur egen ficka av en representativ arbetare, har fördubblats sedan år 2000, från ca $2000 till ca $4000, allt räknat i samma penningvärde. Och vi vet att de kostnader för den högre utbildningen (college) som betalas av ungdomarna eller deras föräldrar har gått upp med ca 60% under samma period. Det är den andra sidan av saken. Även om Minnesota har haft en bättre inkomstutveckling än vad som gällt i snitt för USA, har det uppenbarligen inte räckt. Ekonomin för vanliga människor är ansträngd också här.

För det andra att dynamiken i ekonomin är mer synlig än jag kanske hade förväntat mig. USA:s arbetslöshet ligger trots allt idag på över 9%, och räknar man in de undersysselsatta är siffran nästan 17%. Det är 30 år sedan den senare siffran var lika hög. Det antyder att den amerikanska ekonomin går på lågvarv. Jag har egentligen inte sett något som tyder på att det gäller för Minnesota. Tvärtom verkar ekonomin här gå för fullt. En del av svaret fick jag idag när de nya arbetslöshetssiffrorna publicerades. 6,9% var arbetslösheten i Minnesota i september 2011, alltså mer än två procentenheter lägre än för hela landet. I själva verket har arbetslösheten här under de gångna tre åren, under krisen, aldrig varit i närheten av USA:s genomsnitt som hela tiden legat kring 9-10%. Den viktigaste förklaringen är förmodligen att Minnesotas ekonomi är så dominerad av lantbruk. Människan behöver äta antingen det är kris eller inte.

För det tredje att jag har haft fel på en punkt. Jag måste ompröva min något svepande kritik från 2009 av de amerikanska vägarna. Så som vägarna och vägunderhållet sett ut där jag har kört den här veckan, och det täcker en stor del av Minnesota, finns det inget kritiskt att säga. Minnesotas vägar är överlag bra, de är raka, breda och förhållandevis nybyggda. De större vägarna är ofta freeways definierat som motorväg där man kan köra av och på utan ramper. De flesta större vägar har också stora säkerhetszoner på båda sidor. Även underhållet är bra. Det finns inte fler slitna vägbanor här än på de större vägarna i Sverige. Det betyder inte att det jag såg av dåligt vägunderhåll i Kalifornien, för att inte tala om New Mexico, för ett par år sedan var inbillning. Vägarna var verkligen på många håll dåliga. Och det betyder inte att ASCE har fel när de sätter betyget D, ”uselt”, på den amerikanska infrastrukturen. Nej, det betyder bara att de vägar jag har åkt på i delstaten Minnesota har hållit verkligt hög klass mätt med europeiska mått.

Därmed sätter jag punkt för Minnesotakapitlet av den här berättelsen.