Jag har under oktober och november rest runt i Mellanvästern (Minnesota) och i de östra delstaterna, lite över 900 mil med bil. Det här är några anteckningar från resan. Det är noteringar, alla skrivna på plats, som handlar om den djupa politiska kris som USA befinner sig i .

Washington DC, söndag 23 oktober 2011

…
Jag började dagen med att läsa New York Times på ett Starbuck-kaffe. Det kan tyckas märkligt att man läser en New York tidning i Washington DC men det är söndag och då är New York Times en upplevelse utöver det vanliga, och utöver vad någon konkurrenttidning kan erbjuda. Man får hoppas att det kan få fortsätta. Tidningsdöden går hårdare fram i USA än i Europa. Eller mera korrekt uttryckt, den har kommit tidigare här. En annan företeelse som också drabbas av den digitala revolutionen är bokhandeln. Border, USA:s, näst största bokhandelskedja, gick i konkurs i våras. Och den största, Barnes & Noble, har ekonomiska bekymmer. Jag var inne i Barnes & Nobels stora bokhandel på 12th Street Northwest i går och det var inte mycket folk, och de flesta som var där verkade göra som jag själv gjorde, gick runt och bläddrade i en del böcker utan att köpa något. Eller satt och bläddrade i tidskrifter och böcker på kaféet Knappast något som företaget tjänar pengar på.

Jag läste (just i New York Times) att den kände nationalekonomen Jagdish Bhagwati tycker att finanssektorn har gått från att finansiera “creative destruction” till att istället finansiera “destructive creation”. För att förstå ordleken måste man veta att kreativ destruktion är ett positivt laddad begrepp, det handlar om att genom teknisk utveckling, till exempel sådant som Silicon Valley ägnar sig åt, förstörs det gamla och det kommer fram något nytt och bättre. Och kreativ destruktion i den meningen är sådant som finanssektorn, mera precist riskkapitalbolagen, skall finansiera. Men, menar Bhagwati, mer och mer har finanssektorn blivit sig själv nog och ägnar sin kreativitet, och sina finansiella resurser, åt något destruktivt. Med det menar han i första hand bankernas och de andra finansinstitutens alltmer spekulativa verksamhet, inte minst den växande del av verksamheten där bankerna gör affärer med sig själva, inom sektorn, och handlar mot egna balansräkningen. Jag tycker att Jagdish Bhagwati är “on the point”.

Det är också Paul Volcker, fd ordförande för Federal Reserve, och en aktad person, i Washington DC och bland ekonomer, när han för en tid sedan i ett anförande säger att det har hänt för lite när det gäller att få kontroll över finanssektorn. Han talar om: ”The Unfinished Business of Financial Reform”. För vad han syftar på är att bankerna gör motstånd mot bland annat de krav på större kapitalbuffertar som politikerna och myndigheterna försöker tvinga igenom. The Institute for International Finance, en av bankernas lobbyingorganisationer, hävdar exempelvis att om de ökade kapitalkrav som nu föreslås för världens banker blir verklighet kommer det att slå hårt mot tillväxt och jobb. Man har till och med räknat ut att den globala tillväxten 2015 blir 3,2% mindre än vad den skulle bli utan ökade kapitalkrav, och att 7,5 miljoner möjliga jobb försvinner av samma anledning. Fristående ekonomer som gjort samma beräkningar kommer till mycket lägre siffror. Man kan dessutom tillägga att det handlar inte bara om tillväxt och jobb, det handlar också om risk. Om finanssektorn så som den ser ut idag tillåts arbeta med mindre buffertar, och med lösare tyglar, ökar risken allt annat lika, Och förr eller senare förverkligas risken i en ny finanskris med mycket höga kostnader för samhället och medborgarna. Det visade 2008/2009 års kris med all tydlighet.

Det Paul Volcker gör i sitt anförande är att vara mycket tydlig med att de ökade kapitalkraven måste bli verklighet, att handeln med derivat måste bli standardiserad och bättre genomlyst, och att tillsynsmyndigheterna måste få mera att säga till om, och bli mer fristående.