Jag lyssnade just på Sverker Olofssons program om bankerna (onsdag 11 januari, 2012). Som alltid med Olofsson när han diskuterar konsumentens ställning blev det ett program värt att lyssna till. Det jag fäste mig vid var partiernas representanter i programmet, och deras kunskapsnivå vad gäller det finansiella systemet. Två personer stod i en klass för sig. Peter Norman och Jonas Sjöstedt. Att finansmarknadsminister Norman kan ”banker” är en självklarhet med den bakgrund han har. Han gjorde ett gott intryck. Men att Jonas Sjöstedt kunde föra ett så kvalificerat resonemang om det finansiella systemets risker som han gjorde var överraskande för mig. Det han sa, att det finansiella systemet idag till stor del ägnar sig åt spekulation, och har gått långt utöver sina tre grundfunktioner (att ge krediter, att erbjuda sparprodukter och att svara för betalningssystemet), är det få svenska politiker som har uppmärksammat, åtminstone har jag inte tidigare hört någon tala så kunnigt, och så mycket klartext i frågan. Det bådar gott för den ekonomiska politiska debatten i framtiden att det numera finns en vänsterpartiledare som kan föra ett kompetent resonemang om bankerna och finanssystemet.

Frågan som Jonas Sjöstedt tog upp, att bankerna i dag bedriver en stor spekulativ verksamhet, har jag skrivit om i flera sammanhang (bland annat här). Ju mer man tittar på den frågan, desto allvarligare  framstår konsekvenserna av bankernas spekulerande verksamheter om något går snett. Talar vi om de stora amerikanska bankerna, “Too-big-to-fail”-bankerna, handlar det om risker som berör hela den globala ekonomin.