Den här figuren (klicka för större bild) handlar om amerikanska förhållanden. Men den är allmänt intressant eftersom den så tydligt visar att 2008-2009 års kris särskiljer sig på en punkt – sysselsättningen fjädrar inte tillbaka på samma sätt som den brukat göra när vi talar om efterkrigstidens recessioner. Den blå kurvan visar vad som genomsnittligt har hänt med sysselsättningen i amerikansk ekonomi vid tidigare recessioner, från 1945 och fram till IT-kraschen i början av 2000-talet. Sysselsättningen har brukat sjunka under något år räknat från ”peak” för att sedan trendmässigt vända upp. Inte så den här gången. Det har gått mer än tre år sedan december 2007 då antal sysselsatta i amerikansk ekonomi nådde sin topp. Och just nu det ser ut som om vi har haft ”en vändning som kom av sig”. Arbetslösheten ligger kvar på över 9%.

Varför ser det ut som det gör? Varför vänder inte sysselsättningen tillbaka till en trygg uppåttrend efter något år som den nästan utan undantag har gjort tidigare? Ja, det finns antagligen inget enkelt svar men tittar man i detalj på varje recession så ser man att det finns en tidsdel i mönstret i meningen att återgången till normal sysselsättningsnivå gick snabbare förr. Eller uttryckt på annat sätt, det verkar bli allt svårare att komma tillbaka till ”full sysselsättning”.

Det kan finnas flera orsaker. En förklaring kan vara att det dröjer längre innan efterfrågan kommer tillbaka idag än vad det har gjort tidigare, kanske en återspegling av att marknaderna har blivit mera globala. Ytterligare en förklaring kan vara att osäkerheten och risken är högre vilket bidrar till att företagen är försiktigare vad gäller återanställning och nyanställning. Det i sin tur kan orsakas av vi lever med ett antal olösta problem som stör världsekonomin (typ den europeiska statsskuldskrisen, oroligheterna i Nordafrika och Mellanöstern). Det kan också finnas en mer strukturell förklaring, detta att vi lever mitt uppe i övergången från ett äldre produktionssystem där vertikalt integrerade storföretag dominerade till ett nytt, mer flexibelt produktionssystem baserat på nätverk och måttligt stora produktionsenheter, det jag har kallat Det nya företaget (läs mera om det här). Den övergången har skett gradvis under de senaste 2-3 decennierna, alltså samtidigt som vi har fått det här ändrade mönstret i sysselsättningsutvecklingen. Det är åtminstone en indikation på att det kan finnas ett samband. Till det kan läggas att 2008-2009 års recession sammanföll med en djup kris i det globala finansiella systemet, det har varit förhållandevis sällsynt under efterkrigstidens amerikanska lågkonjunkturer. Genom att det var omvittnat svårt för företagen att få tag i krediter under 2009 och 2010 kan det ha bidragit till att det har anställts mindre folk.

En sak är klar. Det tycks med tiden bli allt svårare att komma ur det fenomen som brukar kallas  ”jobless growth”, det gäller för USA men ganska säkert också för Sverige och alla andra OECD-länder.