Frihet är ett av de mest värdeladdade politiska begreppen. Libertarianismen, eller nyliberalismen som den brukar kallas när vi talar om ekonomi, har i själva verket frihet som sitt grundläggande ideal, och bygger hela sin samhällssyn på frihetsbegreppet.  Med frihet i det ideala samhället menas att det inte får finnas något som sätter hinder i vägen för individens beslut, det får så att säga inte finnas en auktoritet som kan överpröva eller ens påverka individens beslut. Filosofer som John Locke, Herbert Spencer och Robert Nozick är viktiga för libertarianismen. 

Frågan är då vad frihetsbegreppet står för i praktiken. För att göra diskussionen lite mer hanterbar diskuterar jag enbart frihet på det ekonomiska området.

Det är lätt att förstå att begreppet blir helt meningslöst om man utgår från att någon, en enskild individ eller ett företag, kan agera helt fritt, det finns mängder av inskränkningar i så gott som varje besluts- eller valsituation (som för övrigt en annan tänkare, Nobelpristagaren Amartya Sen, gjort till ett huvudelement i sin rättvisefilosofi, han menar att möjligheten att utnyttja en frihet är lika viktig som friheten själv). Låt oss börja med den enskilda människan.

Det finns för det första generella inskränkningar, alltså gränser för friheten som gäller för alla i ett visst samhälle. Lagar och andra politiska beslut som begränsar den ekonomiska friheten är det mest uppenbara exemplet. Det kan gälla allt från att ”du får inte stjäla” till hur många timmar du får arbeta per vecka . Sociala och kulturella förhållanden ställer också upp generella begränsningar. Det är i praktiken svårt för vem som helst att ta strid mot de kollektiva värderingar och synsätt som dominerar det samhälle man lever och bor i. Om jag som vuxen i till exempel Sverige skulle känna för att inte arbeta, eller arbeta absolut minimum, skulle jag komma att utsättas för en kaskad av socialt ifrågasättande, en del i klartext, det mesta subtilt och subversivt. Det är svårt att inte se det som en inskränkning i friheten.

Och sedan finns naturligtvis de specifika begränsningarna, de som gäller enbart för mig. Min begåvning, mina personlighetsdrag, min utbildning och erfarenhet, allt sätter upp gränser för vad jag kan och inte kan göra. Min dotters bästa kompis visste redan när hon var fjorton att hon ville bli läkare. När hon var tjugo år visste hon att det aldrig skulle kunna förverkligas. En annan typ av personspecifik begränsning av friheten, och den är lätt att bortse från, är det ekonomiska ”arvet”. Dels i den triviala meningen att den som har egna ekonomiska resurser inom familjen, och har lätt att få kredit, kanske genom goda kontakter, har fler frihetsgrader än den som inte har det. Dels i meningen att det är lättare att ”bli VD”, eller att göra någon annan slags näringslivskarriär, om man heter Wallenberg än om man är son eller dotter till en invandrare.

Givet dessa inskränkningar handlar det om två friheter. Den första är friheten att bestämma vad jag vill göra med mig själv. Vad jag vill arbeta med, vilken ersättning jag är beredd att acceptera för mina insatser, vad jag vill konsumera, var vill jag bo etc. Men tänker man efter är frihetsgraderna i det avseendet så få för de allra flesta att det näst intill blir meningslöst att tala om frihet. Även om vi kanske försöker intala oss att valet är fritt är de specifika begränsningarna hårdhänta (apropå min dotters kompis som ville bli läkare) och de länkar in oss på en viss bana och ett visst beteendemönster.

Till det kommer en frihetsbegränsning i arbetet. Den som arbetar i ett företag, organisation eller annan hierarki och har anställningskontrakt har i praktiken bundit sig för att i arbetet göra det man blir tillsagd. Eller uttryckt på annat sätt, i en hierarki bestämmer ledningen genom ordergivning vad som skall göras, av vem, och hur det skall göras. Så fungerar det inte på en marknad, där kommer man fram till ett beslut genom en frivillig överenskommelse. Och eftersom de allra flesta i arbetsför ålder är anställda är den här begränsningen i handlingsfriheten inte alls oväsentlig.

Den andra friheten – att göra vad jag vill med det jag äger – är mera handfast och substantiell. För är det så att jag av olika skäl, kanske därför att jag ärvt eller sparat och investerat eller båda, äger vissa tillgångar har jag friheten att sälja, ge bort, byta bort etc. det jag äger utan att någon formellt kan lägga sig i mina beslut. Och jag har, om jag skulle välja att behålla mina tillgångar, full frihet att göra vad jag vill med avkastningen.

Det man inser är att det finns en mycket stark koppling mellan äganderätten och frihetsbegreppet . Det går helt enkelt inte att tänka sig en högt utvecklad ekonomisk frihet utan äganderätt. Samtidigt inser vi att äganderätten inte är något annat än det regelsystem som man (hövdingen, klanen, kejsaren, kungen, parlamentet) genom någon slags politisk process har beslutat skall gälla för den som förfogar över tillgångar av olika slag, historiskt handlade ägandet i första hand om jord. Det är väl känt från den ekonomiska historien att när äganderätten av olika skäl är otydlig blir effektiviteten lidande och värdet av det man äger blir lägre. Det går för övrigt en ganska tydlig skiljelinje mellan å ena sidan den värld där enda möjligheten att kunna disponera en tillgång var att bokstavligt besitta den (jfr tyska besitzen=äga) och med fysisk makt och sedvanerätt se till att inga inkräktare tog över eller tog för sig av vad jorden kunde avkasta och å andra sidan den modernare värld, låt oss säga från romartiden och framåt, där en politisk konstruktion, en stat, genom lag bestämde vad äganderätten innebar och hade kraft att ingripa mot den som inte följde lagen. Med det perspektivet har Jeremy Bentham fel när han omkring år 1800 skriver: ”Före lagarna fanns det ingen egendom; ta bort lagarna och all egendom upphör.” Det fanns med andra ord ”ägda” tillgångar också före staten och lagarna. Det hade varit mera rätt om han skrivit: ta bort lagarna och all egendom blir mindre värd. För att sammanfatta. Äganderätten är en politisk konstruktion med oerhörd betydelse för den ekonomiska friheten, och därmed för den ekonomiska utvecklingen i stort.

Jag skall i en kommande artikel i morgon diskutera begreppet ekonomisk frihet sett ur företagets perspektiv.