Över tid borde avkastningen på ett lands finansiella tillgångsmarknader utvecklas någorlunda parallellt. Eller uttryckt mera konkret, skulle man granska avkastningen för ett lands statsobligationer respektive avkastningen på landets börsnoterade företag (till exempel mätt som ett index för marknadsportföljens utveckling) för en längre period, ja då borde dessa samvariera, låt vara med en extra riskpremie till marknadsportföljen. Med andra ord, var avkastningen på ”riskfria” statsobligationer positiv för den valda perioden, borde också aktiemarknadens avkastning vara positiv.

Det visar sig också att så ser det ut, det finns en samvariation i avkastningen, i varje fall om vi talar om USA, och om tidsperspektivet är tillräckligt långt. Donald Grice vid Societe Generale har tagit fram ett diagram (som jag såg här) som visar korrelationen mellan S&P 500 (aktier) och US Treasuries (statsobligationer) för perioden 1875 till 2010, och det visar en positiv korrelation. Därför blir det oväntat att när han gör samma beräkningar för den senaste tioårsperioden, 2002-12, blir korrelationen negativ. Det framgår av det här diagrammet. Man behöver bara slå en blick på bilden så ser man att sambandet är negativt.

Det borde inte kunna se ut på det sätt som bilden visar. Man kan se från Grice´s material att det aldrig tidigare inträffat i USA, inte för en så lång period som 10 år. Att starka uppgångar eller nedgångar på aktiemarknaden under en kort period kan utvecklas på tvärs mot vad den mer trögflytande statsobligationsmarknaden gör, är en sak. Det finns många exempel på sådana kortsiktiga negativa samband under senare decennier. Aktiemarknaden går upp samtidigt som statsobligationsmarknaden går ner, och vice versa.

Vilken förklaringen är? Ja, det måste vara att amerikanska statsobligationer under de osäkerhetstider som onekligen kännetecknat perioden 2002-12, varit en av de få finansiella tillgångar som har bedömts någorlunda säkra, ett ”safe heaven” för placerare. Och eftersom inflationen i USA har varit under kontroll trots allt “sedeltryckande” har räntan på Treasuries kunnat pressas ner till extremt låga nivåer i takt med att efterfrågan ökat. Avkastningen på Treasuries har således stigit kraftigt. Samtidigt har S&P 500-indexet bara hankat sig fram. Det är min förklaring. Och så tolkar jag att också Donald Grice förklarar den negativa korrelationen.

Det här är ett läge som inte borde kunna fortsätta särskilt länge till eftersom priset på nya Treasuries börjar närma sig noll. Ett scenario där korrelationen återigen blir positiv skulle vara att avkastningen på Treasuries vänder ner (vilket inte kan uteslutas om vi får tendenser till inflation, om behovet av ”safe heaven” minskar, eller om investerarnas viktigaste ”safe heaven” flyttar till någon annan tillgång) samtidigt som aktiemarknaden också vänder ner (vilket inte heller kan uteslutas om osäkerheterna, typ fiscal cliff och Europakrisen, inte löses på ett tillfredsställande sätt).

Det alternativa scenariot med positiv korrelation mellan S&P 500 och Treasuries, att båda går upp, är osannolikt som situationen ser ut idag. Eller rättare sagt, jag förstår inte hur det skulle kunna gå till. Aktiemarknaden kan säkert vända upp om världsekonomin ”normaliseras” genom att USA löser upp sina politiska låsningar och undviker det fiskala stupet, helst samtidigt som Europas Europolitiker genom en Lidners knäpp enar sig om en ny politisk ordning som lugnar finansmarknaderna. Det skulle säkert få S&P 500, liksom alla andra länders aktiemarknader, att gå in i en uppåttrend. Men hur skulle amerikanska statsobligationer i ett sådant läge kunna fortsätta sin positiva avkastningstrend. Det borde snarare bli tvärtom. Om inte annat eftersom efterfrågan på guldkantade obligationer (för guldkantens skull), borde sjunka, och det borde pressa upp räntan.

Är den här analysen korrekt, är det troligt att USA:s tillgångsmarknader ytterligare en tid kommer att fortsätta med negativ korrelation mellan avkastningen på aktier och statsobligationer (fast i så fall med omvända förtecken). Och som sagt, negativ korrelation mellan finansiella tillgångar under lång tid är en anomali som antyder att något är gravt fel med ekonomin.