Detta är en lite speciell bild. Kurvan (klicka för större bild) beskriver prisutvecklingen för småhus i USA under de senaste 40 åren, från 1970 fram till idag. Men det är ett oortodoxt diagram genom att huset prissätts i guld. Med andra ord, kurvan beskriver hur mycket guld det vid varje tidpunkt skulle gå åt för att kunna köpa det genomsnittliga amerikanska småhuset. Det man då ser är att huspriserna mätta i guld var som lägst 1980, att priserna därefter steg trendmässigt under två decennier, och att vi under de senaste tio åren, från år 2000 fram till idag, återigen har en brant nedåtkurva, huspriserna sjunker snabbt och det är idag, 2010, inte så långt kvar till bottennivån 1980.

Vad betyder det att kurvan ser ut på det här sättet? Vad betyder det att man mäter ett småhus värde i guld? Kanske kan man säga följande:

Småhus och guld har helt olika avkastningsmönster.  Att många människor köper småhus, och är beredd att betala höga priser, är ett uttryck för framtidstro. Guld har sin bästa marknad i den motsatta situationen, när framtidstron i samhället är svag. Som bäst är guldmarknaden när det är rejäl kris ekonomin. Guld är för investerarna den mest säkra tillgången, den de tar till i allt större doser när de känner stor osäkerhet inför framtiden. Som just i dessa tider (guldpriset är idag högre än någonsin i modern tid).

Den här dialektiken, att när den ena går upp går den andra ner, innebär att diagrammet förstärker grundtrenderna.  Går det bra för ekonomin, vilket betyder att politikerna ”gör rätt”, syns det i en stark uppåttrend i diagrammet – och vice versa. Det kraftiga prisfallet under 1970-talet skall alltså tolkas så att ekonomin, och det politiska paradigm som var rådande då (välfärdsstaten), var inne i en återvändsgränd. Och så var det ju under 1970-talet. Alla som var med kommer ihåg problemen – våldsam strukturomvandling, hög arbetslöshet, hög inflation, politisk villrådighet etc.
Att kurvan sedan trendmässigt under 1980- och 1990-talen pekar uppåt kan tolkas så att det gradvis utvecklades ett nytt politisk paradigm (vilket det ju också gjorde, ”de fria marknadernas samhälle”) som gjorde att ekonomin, trots en del motgångar i början av 1990-talet, gick bra med ökad tillväxt och reallöneökningar (för många men långt ifrån för alla när vi talar om USA).

Och sedan kommer vi till det mest intressanta budskapet i diagrammet. Att vi sedan tio år tillbaka återigen är inne i en period där kurvan trendmässigt tycks vara på väg mot en ny botten, kurvan lutar minst lika brant nedåt som under 1970-talet, borde med samma logik innebära att det marknadsorienterade samhället är inne en återvändsgränd, att förtroendet för politiken och framtidstron för ekonomin har sjunkit. Vilken slutsatsen blir? Ja, att det måste till ett nytt politiskt dominerande synsätt på samma sätt som när välfärdsstaten under 1970-talet ersattes med en ekonomi där marknaden fick mycket större spelutrymme.

Jag tror för min del att just så förhåller det sig. Vi kommer så småningom, det tar säkert 5-10 år, att få se ett nytt ekonomiskt-politiskt paradigm på samma sätt som vi gjorde i början av 1980-talet.

PS Det är möjligt att det senare betyder att guldpriset idag kan fortsätta och gå upp ytterligare ett antal år. När man tittar på hur guldpriset i reala termer har utvecklats (se nedanstående figur) under senare decennier ser man att det nådde sin peak 1980 – och att det därefter trendmässigt sjönk fram till början av 2000-talet för att sedan återigen vända uppåt men ännu inte med samma feberaktiga uppåttrend som rådde i slutet av 1970-talet. Det som skedde då kan naturligtvis upprepa sig.  Men det är ändå inte troligt eftersom den globala inflationen idag inte ens är i närheten av hur det såg ut under 1970-talet.