När debatten om det amerikanska sjukvårdssystemet var som mest intensiv under 2009 hade The New England Journal of Medicine en ledare (30 juli 2009) som diskuterade om amerikanska frihetsvärderingar formar sjukvårdssystemet. Eller inte gör det, som var ledarens huvudbudskap.

Det måste vara en grovt felaktig tolkning. Eller bara rakt av fel.  Det är ingen tvekan om att de amerikanska frihetsvärderingarna i högsta grad har påverkat det vårdsystem som finns i USA (ännu så länge har inte ”Obama-care”, det reformpaket som kongressen beslutade om våren 2010 fått praktiskt genomslag). Det gäller i synnerhet tanken att det är upp till var och en som är frisk och arbetsför att ordna sin egen sjukförsäkring. Framförallt skall staten inte blanda sig i. Denna för oss icke-amerikaner obegripliga ståndpunkt är grundad i dessa värderingar.

Det har blivit extra tydligt dessa yttersta dagar när USA:s Högsta Domstol haft en hearing inför sitt ställningstagande till Obama-care, mera precist om reformens konstitutionalitet. Det är i första hand det som kallas ”individual mandate”, alltså den lag som vill tvinga medborgarna att skaffa sjukförsäkring (annars får man böta) som riskerar att bli förklarad som okonstitutionell. I så fall betyder det att inte ens en majoritet av kongressen ledamöter har rätten att tala om för amerikanen att sjukförsäkring är något som alla vuxna medborgare bör skaffa sig.

Den principiellt intressanta frågan blir då naturligtvis gränsdragningen mellan presidentens, och kongressens ansvar å ena sidan, och Högsta Domstolens ansvar å den andra sidan. Skall domstolen ha rätt att överpröva politiska beslut fattade i laga ordning? Om det vore kristallklart vad som är konstitutionellt och inte är det, skulle svaret på den frågan vara ja om Högsta Domstolen dömde oväldigt. Det är den senare förutsättningen, att domstolen dömer oväldigt, som kanske inte gäller. Allt fler hävdar att USA:s Högsta Domstol har ”politiserats”. På allvar menar bedömare idag att när utslaget om konstitutionaliteten hos ”Obama-care” kommer i juni, kommer det att bli ett beslut efter den politiska skiljelinjen mellan konservativa domare och liberala. Det skulle betyda 4:4 (av totalt nio domare). Men  eftersom hearingen häromdagen antydde att den enda “swing vote”-domaren som finns sannolikt kommer att rösta konservativt skulle reformpaketets mest centrala del, ”individual mandate” komma att upphävas. Det skulle vara, försiktigt sagt, en politisk jordbävning.

Kan det verkligen fungera så i världens kanske mest framstående rättsstat? Ja, så här skriver Economist idag (30 mars 2012), och Economist brukar vara så nära sanningen man kan komma när det handlar om ekonomi och politik (läs artikeln här):

Is it fair to apply such crude labels as “liberal” and “conservative” to subtle legal minds whose owners claim to be weighing each case on its merits? Alas, yes. Academic studies confirm that when the court is divided, the liberal or conservative predisposition the judges is a fair indicator of how their votes will go.

Om det är sant, då betyder det att de politiska hårda låsningarna i USA:s kongress har spridit sig också till USA:s Högsta Domstol. Man slutar inte att förvåna sig – och oroa sig – över tillståndet i dagens USA.