Den nye LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson intervjuades av Tomas Ramberg i dagens Lördagsintervju (lyssna här). Det mesta handlade om LO-kongressens beslut om ”non profit”-principen i välfärden, alltså att privata företag inom vård, skola och omsorg inte skall få drivas med vinst. Det är inte särskilt förvånande att Thorwaldsson vinglade runt och inte kunde svara på de frågor som ställdes. Att som LO-kongressen uppenbarligen har gjort besluta om en ”non-profit princip” i välfärden i lösa ordvändningar är inget annat än populism (definierat som en folklig uppfattning som vid närmare granskning är ogenomtänkt, och inte kommer att kunna förverkligas). Den som inte i grunden har satt sig in i frågan blir lika svarslös och handfallen som Thorwaldsson blev, han framstod som en pratmakare eftersom han uppenbarligen inte hade förstått hur komplicerad frågan om vinst i välfärden är.

Jag menar, och har skrivit om det i många sammanhang (läs en sammanfattning här), att det grundläggande misstag som har gjorts i den svenska debatten om vinst i välfärden är att frågan är fel ställd. Det är en självklarhet – och mycket lönsamt samhällsekonomiskt – att vi skall ha privata företag i välfärden som får dela ut en del av vinsten till sina aktieägare. Men det är lika självklart att det inte skall gälla inom hela välfärden, bara i de delar där det går att upprätthålla tre principer – (1) konkurrens mellan flera vårdgivare, (2) ”kunderna” måste ha reell valmöjlighet, samt, och inte minst viktigt, (3) verksamheten får inte vara mera komplicerad än att man kan skriva enkla och lättkontrollerade avtal. Är dessa tre krav uppfyllda, självklart är det då samhällsekonomiskt lönsamt att tillåta privata vårdföretag som, om de tjänar pengar, har rätten att ta ut överskottet ur verksamheten, och göra vad de vill med pengarna.