I gårdagens artikel visade jag att Australiens ekonomi är ”bäst i klassen” (om jämförelsen görs med andra OECD-länder). Frågan är då varför har det gått så bra för Australien? För enkelhets skull talar vi om den senaste 10-årsperioden, kort sagt 2000-talet.

Jag skulle säga att det finns åtminstone fyra viktiga skäl till varför Australien kan visa upp så fin ekonomisk utveckling under senare år.

*Australien har haft rätt saker att sälja – och kunnat göra i stor mängd och till höga priser. Detta kryptiska påstående kan konkret översättas med att Australien under 2000-talet, och särskilt efter 2003, har exporterat järnmalm och andra råvaror till de expanderande asiatiska ekonomierna med stor framgång. Det har skett i snabbt ökande volymer och till ständigt stigande priser. Det senare märks i en starkt förmånlig utveckling av terms-of-trade. Positiv terms-of-trade betyder, förenklat sagt, att exportpriserna har utvecklats mer gynnsamt än importpriserna. Det har gällt för Australien under 2000-talet. Terms-of-trade har sedan 2003 förbättrats med storleksordningen 50%. Det finns inget OECD-land som under 2000-talet kommer ens är i närheten av en så förmånlig prisutveckling. Det har haft en avgörande inverkan för Australiens höga relativa tillväxt.

*Antalet människor i arbete har vuxit mycket snabbt.  Vi vet att BNP-tillväxten alltid är en funktion av hur mycket arbete som tillförs ekonomin. Med andra ord om antalet arbetade timmar har ökat snabbare i ett land än i ett annat under en viss period är, allt annat lika, BNP-tillväxten högre i det landet. Det kännetecknar Australien jämfört med andra västländer under 2000-talet. Arbetskraften har ökat trendmässigt sedan 1980. Antalet anställda är idag kring 11 miljoner i Australien, det var bara lite över 6 miljoner för 30 år sedan. Tittar man på Sverige under samma period har vi i stort sett samma antal anställda, kring 4,5 miljoner, idag som 1980 (se diagram, klicka för större bild).

Man ser det här sambandet ännu tydligare om man tittar på befolkningstillväxten. Under 2000-talet har den australienska befolkningen ökat med ca 14%, den svenska befolkningen ökade under samma tid med 4%. Den stora skillnaden måste förklaras av att det flyttar in människor till Australien i mycket högre takt än till Sverige. Och eftersom ekonomin går bättre än svensk ekonom är det rimligt att utgå från att också relativt fler får arbete. Det påverkar tillväxten positivt.

*Australien är stor nettolåntagare. När ett land netto lånar av andra länder talar ekonomer om att bytesbalansen är negativ. Australien har negativ bytesbalans och har haft det under hela 2000-talet (och för övrigt mycket längre tid än så). Vad betyder det? Är det inte något negativt att ett land lånar mer än av andra länder än det själv lånar ut? Det kan det vara om det sker i stor omfattning, under lång tid och används i första hand för konsumtion. USA, Grekland, Spanien, Italien, England och Portugal faller idag i den kategorin (grovt sett samma grupp länder som under 2010 har haft problem med att refinansiera sina statsskulder) . Men inte Australien. Den exakta användningen av de pengar som landet lånat upp känner vi inte. Det mesta tyder emellertid på att det har varit resurser som använts för i första hand investeringar. Australien är det västland som investerar mest räknat som andel av BNP, i det närmaste 30% av BNP gick 2009 till investeringar (jfr Sverige 17%). Att låna för att investera är bra för tillväxten både på kort och på lång sikt (annars är det bra bara på ”kort sikt”). Anledningen är att den samlade efterfrågan i en ekonomi ett visst år är summan av BNP och förändringen i upplåningen/bytesbalansen. Med andra ord, om Australien under 2000-talet ökat sin upplåning i andra länder, och det vet vi alltså att landet gjort, har det påverkat den samlade efterfrågan positivt, som i sin tur påverkat landets BNP-tillväxt positivt.

*Skicklig politisk hantering av ekonomin.  Den som försöker sätta sig in i hur de australienska politikerna hanterat till exempel den globala krisen har svårt att inte bli imponerad. Det stimulanspaket på ca $50 miljarder som sattes under 2009 var skickligt komponerat med bland annat inriktning mot infrastrukturinvesteringar som ganska omgående kunde sättas igång, och därmed omgående också fick positiva sysselsättningseffekter (till exempel ”det största programmet någonsin för att förnya skolbyggnaderna i landet” ). Och den räntehöjning som centralbanken beslöt hösten 2009 var bevisligen helt rätt timad. För övrigt är det slående, och ett bevis så gott som något för den australienska ekonomins relativa styrka, att medan andra västländer utan undantag fortfarande hösten 2010 har mycket låga räntor, så gott som alla under 1%, har Australien sedan länge en mer normal räntenivå (kring 4,5%). I själva verket deltog Australien aldrig i västvärldens annars allmänna räntesänkningsvåg till extremnivåer, som lägst var den australienska räntan 3%.  Och landet var först bland OECD-länderna att börja höja räntorna, grovt sett ett år innan Sverige kunde ta samma steg. Det är också ett tydligt bevis för den australienska ekonomins relativa styrka.

Aktiemarknaden berättar om framgången 

Man brukar säga att aktiemarknadens utveckling i ett land på ett utmärkt sätt speglar landets relativa konkurrenskraft och ekonomiska framgång om tidsperspektivet är tillräckligt långt, och jämförelsen sker på ”indexnivå” för ett visst land, eller för världen som helhet. Nedanstående figur visar utvecklingen för det viktigaste australiensiska indexet (ASX) jämfört med S&P 500 och ett världsindex (MSCI World). Historien som figuren berättar är att efter det att IT-kraschen var avklarad i början av 2003 steg ASX med nästan tre gånger fram till hösten 2007, från nivån 75 till nivån 200. Det var en dramatiskt mycket större ökning än vad som gällde i USA eller för världen som helhet . När sedan den globala krisen slog till hösten 2007, och när det var oklart i vilken utsträckning de asiatiska ekonomierna, inte minst Kina, skulle komma att drabbas av problemen i USA, vände ASX lika dramatisk nedåt. Nedgången handlade om mer än en halvering av kursnivån. Men trots den nedgången befann sig den australienska aktiemarknaden när den stod som lägst på samma nivå som i december 2001 (index=100). S&P 500, liksom världsindex, låg bara på nivån kring 75, grovt sett 25% lägre. Det avståndet har sedan behållits under den globala ekonomins, och därmed aktiemarknadens, återhämtning, efter våren 2009. Med andra ord, det går att i AFX-indexets utveckling under 2000-talet tolka in den relativa styrka som Australiens ekonomi har visat under just den perioden.

Jag skall i en kommande tredje artikel (i morgon) försöka sätta fingret vad det är som gör att Australien jämfört med andra västländer klarar sin ekonomi så bra, kort sagt vilka är den australiensiska ekonomins starka sidor. Men också försöka peka på de problem och utmaningar som landets ekonomi står inför.